Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
detta klassiska vara ett uttryck för det sanna
idealet, det må nu ha uppträdt hos Greker och Komare,
eller visa sig hos Shakespeare eller framträda hos
Göthe och Schiller eller hos Bellman och Tegnér, -
det finnes öfverallt, der det sundt menskliga fått
ett sannt uttryck, och när det framträder, stämplar
det sin tid och sin literatur såsom klassisk.
Var Malmström en klassisk skald i denna allmänna,
höga betydelse? Innan vi härom säga vår mening, måste
vi först och främst aflägsna alla tankar derpå, att
vi sätta oss till doms öfver en bortgången storhet; vi
vilja blott söka uttala vår åsigt om en man, som under
den senare tiden utgjorde en af vår literaturs största
prydnader, och vi vilja derföre svara så, som vi tro,
att han sjelf skulle med enkel uppriktighet hafva
svarat, om man gifvit honom en slik fråga. Klassisk i
högsta betydelse? Nej; han var, såsom vi redan sagt,
ingen stjerna af första ordningen, ingen originell
skald i ordets fullaste bemärkelse. Han blef det icke,
ty hans Svenska granitnatur lydde icke så lätt den
bildande och omformande andens inneboende längtan
efter flygt i allt högre och friare rymder, och
derför stannade hans sångmö inom redan odlade fält,
der hon dock alltid behöll qvar sin sjelfständighet
och medfödda adel: man såg, att hon var en drottning,
äfven när hon nedlät sig att bära den officiella
sorgskruden och uppträda som gråterska. Vi skola dock
se, huru hon någon gång kastade bort hvardagsdrägten
och gjorde några vingslag inom rymder, dit skaldens
hug längtade, men dit han ej kom, nedtyngd af de
vigter, med hvilka natur och omständigheter belastade
honom. Dock - han var icke heller till anlaget en
skald af första rang: med allt hans jemnmått, var
harmonien likväl icke fullkomlig. Han hade en varm
känsla, men hon satt långt inne; han hade en ädel, om
icfce rik fantasi, men hon saknade rörlighet och lif;
han hade ett klart förstånd och hans tankar leddes
alltid af den sundaste instinkt om det sanna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
