Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätta; men om i någon mån harmonien var störd, så
var det — i tankens, i reflexionens afgjorda öfvervigt
öfver de öfriga själsförmögenheterna, hvaraf följden blef —
icke ett egentligt missförhållande mellan innehåll och form
såsom hos den falska klassicitetens heroer, men ett i
förhållande till vår moderna uppfattning och vårt subjektiva
lynne nog starkt framträdande af det plastiska elementet
i det sätt, hvarpå innehåll och form med hvarandra
sammangötos. Detta har gjort, att under det innehållet alltid
är ädelt och sannt och stort, likväl formen, utan att det
ringaste ockra på dess bekostnad, glänser öfver det med
sin höga fullkomning och tager uppmärksamheten i starkt
anspråk, ungefär på samma sätt som inom
bildhuggarekonstens utveckling den Belvederiske Apollo och den
Mediceiska Venus alltid skola utgöra klassiska mästerverk,
men dock icke äro det högsta, hvartill konsten kommit,
om ock en viss tid varit fången i en sådan tro.
Medan vi äro inne på jemförelser, kunna vi icke
underlåta att framställa en, som starkt trängt sig på sinnet,
nemligen en jemförelse mellan Malmström och en af den
nyare Tyska literaturens förnämsta män, August von
Platen. Om än den senare är både mera mångsidig
och rikt utrustad, mera rörlig och alstrande, så ega de
dock många slående och märkvärdiga likheter.
Utgångna ur och uppfostrade under nyromantikens sista
blomstring, blefvo båda de ifrigaste kämpar mot all romantik
såsom osund och förderfbringande. Båda vände sig med
förkärlek till de gamle och gjorde dem till mönster för
sina produktioner; båda predikade frihet i lif och sång,
men en verkligt manlig frihet, som med fullt klart
medvetande underordnar sig sitt eget förnufts eviga lagar.
Båda hafva såsom äkta forntidsandar besjungit de högsta
och ädlaste ämnen, utan att i sin dyrkan af det klassiska
idealet glömma samtid och fosterland, för hvilka de
tvärtom med den sanna medborgarens enthusiasm brunno
renare och sannare än mången. Båda hafva i sin sträfvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
