Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
återspegling deraf i formen; ett på en gång
lyftande och lugnande intryck af det hela; en poetisk
fysiognomi, som med all sin adel och skönhet derjemte
är en mask för en inre rikedom, hvilken kunde, men
ej vill visa sig, emedan det för uppnående af det
bestämda målet är onödigt; en stilla enthusiasm,
hvaraf det hela likasom skälfver, utan att måttan
och harmonien ett ögonblick rubbas af den inneboende
glöden - utmärka också i större eller mindre grad
hans öfriga romanser samt hans visor; ja, man kan väl
säga, att dessa egenskaper tillhöra hans skaldskap i
allmänhet, om de äfven klarast och renast framträda
i de alster af hans poetiska verksamhet, som bäst
återgifva hans individuella kallelse, och, efter hvad
vi redan sagt, anse vi detta vara fallet med de mera
åt det objektiva lutande dikterna.
Var då Malmström icke lyriker? Jo väl, så godt som
någon - och kanske bättre. Det bevisas bäst af sådana
dikter som "Blomman", "Höstvisa" och hans erotiska
stycken. Vi hafva blott velat lägga vigt derpå, att
grundlaget och utgångspunkten hos Malmström icke var
ett öfvervägande lyriskt, utan ett episkt-objektivt
sinne. Den uppmärksamme betraktaren skall utan tvifvel
finna samma böjelse för plastisk utmejsling genomgå
äfven hans lyrik. Kanhända misstaga vi oss, men vi
skulle dock vara böjda för den tro, att det just är
den plastiska formgif-ningen i förening med det ofta
tankedigra innehållet, som gör dessa lyriska stycken
mindre lämpliga för musikalisk behandling och derföre
äfven mindre sökta af tonsättarne än många andra,
mindre betydande alster. Detta hindrar dock icke, att
i Malmströms vers finnes hvad man kallar "musik", en
manlig klang och ett välljud, som aldrig förfelar sin
verkan och alltid är ett uttryck för tankens egen inre
halt. Mycket har han icke sjungit, men hvar och en
måste dock erkänna, att hans lyra var mång-strängad;
och äro icke visorna många, så äro de desto säkrare
gripna och desto renare framkomna. Eller hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
