Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orlando Furioso, öfversatt af C. Kullberg. Lustspel, öfversatta af C. W. A. Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
ländsk himmel i en herrlig natur uppdraga bilder,
som äro en glödande fantasies äktaste afkomlingar,
rnen derföre också stundom nog mycket af-vika från
de varelser af kött och blod, som vandra härnere i
den sublu-nariska verlden, - för öfrigt målade med
färger, tagna från solen sjelf, framställda i en
poetisk drägt, täflande i prakt med den italienska
vårens blomsterfägring. Strandberg åter är en german
af äkta skrot och korn; det är något af "Sturm und
Dräng"-tidens ande i både hans egna skapelser och
hans öfversättningar. Han är en poetisk realist,
som med fullaste afsigt ställer sig fiendtligt mot
idealmålningen och så i lära som sång följer sin
egen regel:
Hvad ofvanefter är når ingen till,
Som ej har fäste för sin fot på jorden.
Derföre har han också vändt sig till sådana förebilder
som Herwegh, Freiligrath och Anastasius Grön (i
"Drömbilder") samt först och sist Byron, hvars
mäktiga inflytande på hans sinne spåras äfven i
de lustspel, på hvilka vi här vilja hänvända våra
läsares uppmärksamhet. Det kan icke hjelpas, att
detta beständiga vädjande till främmande mönster
måste alstra ett mer eller mindre utprägladt maner,
och vi kunna icke heller neka, att ett sådant stundom
framsticker hos öfversättaren i hans kraftiga
bemödande att frampressa allt, hvad förebilden
säger, hvarigenom händer, att uttrycken ibland blifva
sökta och enkelheten nästan får utseende af att vara
affekterad. I dessa lustspel är dock detta mindre
fallet, enligt vårt tycke, än t. ex. en och annan gång
i Don Juan, och man skall vid genomläsningen af dem
eller, ännu bättre, från scenen omöjligt kunna märka,
att de icke äro fullkomliga original-stycken. Priset
tillkommer utan gensägelse "Lärdt folk i stubb", der
Moliére’s "Les Femmes Savantes" fått en tolkning,
som trotsar en fullkomligare på något annat språk,
och der särdeles den tredje aktens andra scen
är beundransvärd för det sätt, hvarpå den svåra
uppgiften blifvit löst. Skulle vi våga en anmärkning,
så gäller den enskilda uttryck, hvilka stundom slå
öfver måttet. Så t. ex. kunna vi ej i den tillgjordt
pruda Philamintes mun förstå sådana ord som dessa:
Din ton har fått en flägt af fiskargångs-aromer, -
ord, som visserligen äro på ett egendomligt
sätt kryddade, men ej hafva någon motsvarighet
i originalets:
Quelle bassesse, o ciel, et d’ame et de langage!
samt dessutom alltför skarpt kontrastera mot samma
persons kort förut yttrade fasa för uttrycket
ans och rycht, hvilket enligt hennes fattning
"luktar af mögel". (Är det måhända derför det fått
den besynnerliga, gammaldags stafningen med ch i
stället för k?). Särskild uppmärksamhet förtjenar
den förträffliga behandlingen af alexandrinen, der
Strandberg i fri ledighet täflar med Freiligrath,
den nyare Tyska literaturens mästare i detta så länge
förhatade versslag, hvilket vid sådan behandling
framträder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
