Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
erhålla af honom uppehälle och vård, uppfostras af
honom och äro honom hörsamhet skyldige. Visserligen
tillhörde faktiskt döttrarnes uppfostran mera
modern, sönernas mera fadern, och faktiskt var derf
or säkerligen hos båda folken modrens inflytande på
döttrarne större; men juridiskt hade modren ej någon
annan rätt öfver döttrarna, än hon hade öfver sönerna.
Hos den uppvuxna flickan utbildade sig alla de
dygder, som vi beundra hos Eomarinnorna från den
goda tiden och hos de Germaniska jungfrurna och
hustrurna. Båda folken hade ett öppet sinne för den
äkta qvinlig-heten; man aktade qvinnans känslas
innerlighet, hennes hängifvenhet och förmåga af
sjelfuppoffring; man skattade den fina takt, med
hvilken hon så ofta af sin känsla lätt ledes till det
rätta, der mannen vacklar mellan skäl och motskäl;
man lyssnade på qvinnornas råd, man lät dem taga
del i lifvets bekymmer. Det är knappt någon punkt,
i hvilken Tacitus prisar Germanerna mer än i afseende
på den ställning, hvilken qvinnorna hos dem intogo;
och Taciti framställning erhåller af den Germaniska
religionen, sagan, historien och lagstiftningen en
rik kommentar.
Man kan imellertid låta de Germaniska jungfrurnas
och hustrurnas värdighet och anseende full rättvisa
vederfaras, utan att derf or nedsätta Eomarinnorna. Om
sedeslösheten hos den senare tidens qvinnor kan
visserligen ej vara mer än en mening. Menså länge
ej de Romerska männen vanslägtats, lyser äfven den
Romerska qvinnans dygd ofördunklad. Af mångfaldiga
bevis finner man, hvilken aktning egnades qvinnokönet,
hvilken vördnad i synnerhet matronorna åtnjöto, huru
mycket man såg på iakttagandet af denna äfven i det
yttre. Lictorn, som till och med kunde anvisa Consulns
egen fader att gå ur vägen för honom, fick ej bortvisa
en matrona; vid stämning inför rätta var den annars
vanliga formaliteten af manus mjectio ej tillåten mot
matronorna. I vestalinrättningen finner man liksom
en kult af jungfruligheten ocn renheten. Äfven poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
