Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
brytelse och beröfvade den fria, som förgick
sig, efter regeln friheten.
Ju ringare åtskilnaden mellan två stånd är, desto
mindre opassande synes en äktenskaplig förbindelse
mellan medlemmar af dem vara. Derför fördrager seden
och rättsmedvetandet redan mera ett äktenskap mellan
fri och frigifven eller h alffri, än mellan fri och
ofri. Men i den äldre Romerska rätten var äfven
ett sådant äktenskap otillåtet. Enligt de Tyska
folkrätterna kommer den fria qvinna, som äktar en
frigifven, i samma hörighets-förhållande, i hvilket
hennes man befinner sig.
Men i den Romerska rätten gingo de förutsättningar,
som connubium innebar, ännu längre. Med den skarpa be
gränsning, som egde rum mellan Romerska medborgare
och alla fremmande, var ett fullkomligt äktenskap
blott möjligt mellan Romerska medborgare. Blott genom
serskild lag kunde andra städer eller länder eller
enskilda personer erhålla jus connulii. Äktenskap
mellan Romare och fremmande voro visserligen för
ingen del förbjudna, men i den äldsta tiden stridde
de mot seden och rättskänslan, och i en senare tid,
då de redan blifvit högst vanliga, betecknades de
ännu alltid såsom matri-monia injusta, medförde ej de
egentligen civila verkningar-ne af äktenskapet och
åtnjöto blott det rättsliga skydd, som de till jus
gentium hörande rättsinstituter i Rom erhöllo. Denna
uppfattning var Germanerna fremmande. Deras stater
voro ej så fast slutna, statsborgerligheten var ej
ut-preglad och fremmande elementer upptogos lätt. Vi
finna derför hos Germanerna på alla tider fullkomliga
äktenskap mellan medlemmar af olika folk. Furstar, som
legat i strid med hvarandra, besegla sina fredsslut
genom förbindelser mellan familjerna, och äfven bland
folket afsluta s äktenskap ofta med fremmande. Mycket
talrika äro äktenskap mellan Goter och Alaner, ja,
trots Germanernas, synnerligast Goternas djupt rotade
afsky och hat mot Hunnerna, taga dock Goterna ej
sällan Hunniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
