- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
340

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

tände af äktenskapet ej kunde uttvingas. Men den
Ger-maniska rätten afviker derigenom mycket från
den Romerska, att förlofningen är ett verksamt
aftal, som åtminstone har till följd anspråk
på skadeersättning. Så finna vi i de Saliska
och Alamanniska lagarne icke obetydliga belopp
i detta afseende bestämda. Enligt den sistnämnda
lagstiftningen skulle dessutom den, som öfvergifvit
sin förlofvade brud och tagit en annan till äkta,
svärja med tolf edsgärdsmän, att han ej öfvergifvit
den förra för något personligt fel, utan blott af
kärlek till en senare. Enligt en Longobardisk lag
skulle fadren till en flicka, om han, sedan han en
gång förlofvat henne, ånyo förlofvade henne eller
gaf henne till äkta åt en annan, till den förste
brudgummen utbetala dubbla beloppet af den af denne
utfästa brudgåfvan, och flickan, som gifvit sitt
bifall till ett sådant trohetsbrott, förlorade till
straff all arfs-rätt till sina föräldrars förmögenhet.

Enligt de Isländska och Norska lagarne var ett år den
tid, inom hvilken förlofningsaftalet skulle uppfyllas;
och om brudgummen bröt sin förpligtelse, så skulle han
dock på bestämd tid erlägga brudköpssumman. Efter
den Norska Gulathingslagen följde till och med
landsförvisning på vägran att uppfylla ett ingånget
förlofningsaftal. Äfven öfver de grunder, som
rättfärdiga uppskof med bröllopet eller upphäfvande
af förlofningen, innehålla de Nordiska rättskällorna,
i synnerhet Grågås, utförliga bestämmelser.

Den tanke, som låg till grund för förlofningen och
äktenskapets afslutande, bestämde äfven för sättet
för bröllopets firande. Bröllopet var mottagandet i
egen be sittning af den förvärfvade och öfverlemnade
bruden, och medelpunkten af festen var derför ett
högtidligt tåg, brudens afhemtande ur föräldrahemmet
och hennes införande i mannens eget hus. I uttrycket
uxorem ducere, hemföra bruden, har denna sed
skapat sig ett minnesmärke i språket. En skildring,
som ur Romerska och Germaniska källor skulle låta
sammanställa sig, af sådana brudtåg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free