Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
dandraga sig mannens välde, och mannen var genom sed
och anständighet förpligtad att behålla sin hustru
till dess döden upplöste bandet. Men juridiskt kunde
mannen godtyckligt upphäfva äktenskapet. Enligt
Alamannernas rätt skulle en man, som förjagade sin
hustru, blott betala henne så mycket, som hon vid hans
död skulle hafva erhållit. Enligt Bairarnes skulle han
dessutom till hustruns anförvandter betala en bot. I
Burgundernas lag stadgas att den, som utan rättmätig
grund förjagar sin hnstru, skall betala henne dubbelt
så mycket, som han betalt såsom pretium för henne och
dessutom erlägga en bot; der-jemte anföras de skäl
till äktenskapsskilnad, sorn lagligen äro erkända,
och bestämmes att, om ej något sådant förefinnes,
mannen blott med uppoffring af hela sin förmögenhet
får skilja sig från hustrun. För hustrun gällde en
mycket strängare rätt. Så anför en Longobardisk lag
de skäl, som berättiga en hustru att skilja sig från
sin man-, men äktenskapsbrott är ej bland dem. En
annan tillåter en hustru blott då att skilja sig från
sin man, när han formligen infört i huset en annan
qvinna och lefver med henne med tillbakasättande af
sin maka. I allmänhet var äktenskapsbrott å hustruns
sida ett skäl till äktenskapsskilnad för mannen,
men ej omvändt.
Mannen tillkommer vidare domaremakten öfver hustrun,
och det i sådant omfång, att han äfven har rätt öfver
hennes lif. Redan Tacitus beskrifver det straff,
hvilket mannen tillämpar på sin hustru, då hon brutit
den äktenskapliga troheten. Med afskuret hår och naken
piskas hon af mannen ur huset och genom byn. Genom
mycket talrika ställen i de gamla lagarne kan det
ådagaläggas att mannen har rätt att döda sin hustru,
då han er-tappat henne på bar gerning. Om hustrun
stämplar efter mannens lif, så har han, enligt en
Longobardisk Iag5 rätt att förfara efter behag med
hennes person och förmögenhet; likväl hafva hennes
anförvandter rätt att med ed eller tvekamp styrka
hennes oskuld. Hade en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
