Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
dödat sin hustru, så skulle han, enligt samma lag,
blott i det fall bota, att hustrun icke lagligen
förtjent döden; han kunde således fria sig med
invändningen att han blott på sin hustru tillämpat
ett förtjent straff. Ännu i den senare medeltiden
hade mannen en obestridd, vidsträckt rätt att aga sin
hustru. Äfven hos Germanerna fordrade föröfrigt, på
samma sätt som hos Eomarne, seden att vid tillämpande
af svåra straff på hustrun hennes anförvandter skulle
tillkallas på det att hon skulle vara skyddad från
våldsamheter af mannen.
Den satsen att hustrun var filice loco i mannens hus
finnes ej hos Germanerna, men i sjelfva verket var
hennes rättsliga ställning en alldeles likadan. Det
makt- och skyddsförhållande, som egde rum mellan
fadern och barnen, betecknas med ordet mundium,
ett uttryck, som fullkomligt motsvarar det Latinska
ordet manus; detta mun-dium öfverflyttar fadren
vid bröllopet på brudgummen, och hustrun står
derefter i sin mans mundium. Deraf följer ock
att hustrun i afseende på mannen står i samma
underdånighetsförhållande som dottern med afseende
på fadern. Den juridiska sidan af båda förhållandena
är densamma, och ett och samma uttryck användes på
båda. Mannen uppträder för hustrun vid domstolen, han
för hennes talan, han hämnas oförrätter mot henne,
försvarar henne, är hennes bistånd vid förfoganden
öfver hennes förmögenhet, bestämmer boningsort,
han är, såsom den senare medeltidens källor säga,
"des Weibes Vogt und Meister".
I den föregående framställningen af de
äktenskapsrättsliga förhållandena hafva vi alltid haft
i sigte detfull-giltigt afslutna, af alla rättsliga
verkningar åtföljda äktenskapet såväl hos Romarne som
hos Germanerna. Men det finnes också hos båda folken
ett äktenskap, som icke har alla dessa fullständiga
verkningar, men som icke desto mindre är ett verkligt
äktenskap. Existensen af och de verkliga kännetecknen
på detta rättsförhållande följa deraf, att hos Romarne
och Germanerna äktenskapets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
