Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
ej in manu mariti. Ett sådant äktenskap var nu
helt och hållet lagenligt, ja det blef ganska snart
regeln. Coemptio blir redan mot slutet af republikens
tid sällsyntare och åvägabringandet af manus genom
häfd har, såsom Gajus berättar, dels genom sed,
dels genom lag upphört. Äktenskap och manus äro
numera ej nödvändigt förbundna med hvarandra; det
finnes nu äfven äktenskap utan manus (liksom å andra
sidan genom coemptio fiduciae cansa äfven manus utan
äktenskap kunde uppstå), och dessa äktenskap blefvo, i
sammanhang med försvagandet af familje-organisationen,
med upplösandet af gentes, med vexande rikedom,
ständigt allt vanligare, så att de redan vid början
af kejsartiden utgöra regeln. Äfven vid ett sådant
äktenskap voro alla de följder förhanden, som ega sin
grund i detta rättsförhållandes sedliga natur; m åkarn
e vore skyldiga hvarandra trohet och tillgifvenhet,
deras förhållande var ett fast och obrottsligt, som
ej kunde upplösas efter godtycke och infall, mannen
var hustruns beskyddare och hjelp. Men hustrun var
juridiskt ännu en medlem af den familj, i hvilken hon
var född, hon stod ännu under sin faders makt, eller
om hon kommit ur hans husfaders välde, så var hon en
femina sui juris och hade sin egen rättspersonlighet
jemte sin man. Domare- och skyddsherremakten tillkom
ej mannen i samma omfång som vid det såkallade stränga
äktenskapet, hennes för-mögenhetscapabilitet hade
ej uppgått i mannens familia, d. v. s. hvad hon
förvärfvade, förvärfvade hon för sig, ej för mannen.
I den Tyska rätten är äktenskapet utan mundium vida
sällsyntare än det såkallade fria äktenskapet hos
Romarne; det stred mera mot rättsuppfattningen,
men det var icke omöjligt, det kunde förekomma och
det förekom - en sak, som visserligen ofta blifvit
förbisedd af Ger-manisterna. Att sjelfva äktenskapets
afslatande ej var beroende af öfverflyttandet af
mundium visar en Longobar-disk lag, som gifver
bestämmelser om bevisningsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
