- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
349

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

prisar vid formaliteterna för det Germaniska
äktenskaps-afslutandet att hustrun påminnes derom
att hon inträder såsom deltagarinna i mannens mödor
och faror och är bestämd att i fred och i strid lida
och våga detsamma som han.

Den närmaste och omedelbaraste följden af denna
högsta etniska princip var monogamien. Hos Romarne
anslöt sig äfven här rätten närmare till den
sedliga principen ; flera samtidiga äktenskap voro
hos Romarne något oerhördt; ett lagligt bestående
äktenskap var i alla tider ett absolut hinder för
ingåendet af ett nytt äktenskap. Redan förut är
framhållet att två samtidiga förlofningar medförde
infami. Hos Germanerna var visserligen monogamien
regel, men till och med Tacitus, som trodde sig hos
Germanerna öfverallt återfinna sitt folks höga sedliga
uppfattning af äktenskapet i största renhet och
fullkomlighet, undantager adeln, hvilken ingick flera
äktenskap. Historien bekräftar Taciti iakttagelse
genom mycket talrika exempel. Men polygamien var,
såsom det synes, ej en furstarne tillkommande
företrädesrätt; äfven de förnäma och rika tilläto
sig den. Om derför ock seden hos de flesta Germaniska
folk gjorde monogamien till regel, så utbildade den
sig dock först småningom till rättsprincip.

Den Romerska rättens renare och högre uppfattning
visar sig till och med vid ett förhållande, som
visserligen alldeles saknar äktenskapets helighet,
men som dock är analogt med detta. Concubinatet
var hos Romarne visserligen tillåtet, men ansågs
icke aktnings vardt, hvarför det äfven i en senare
tid förbjöds högre embetsmän. Äfven med concubinen
egde en nära lifsgemenskap rum, om också ej någon så
innerlig, som med hustrun. Efter det den agnatiska
skyldskapen hade förlorat sin öfvervägande betydelse,
erhöllo barn födda i concubinat anspråk på underhåll
samt en inskränkt intestatarfsrätt. Derför kunde en
man också blott hafva en concubin, och under be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free