Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans rättsliga ställning enligt forn-Romersk och Germanisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
stort hjeJtemod finnas om dern bevarade; i sagorna
möta vi qvinnogestalter, som tafla med männen
i kraft och heroism. I mythen om Walkyriorna har
detta qvinnans deltagande i striden fått en plastisk
gestalt.
Denna den G-ermaniska hustruns större verksamhet och
kraft i jemnförelse med den Romerska gaf henne icke
blott i socialt hänseende en annan ställning, utan
medförde äfven flerfaldiga juridiska verkningar. Såsom
en omedelbar följd deraf bör det framhållas, att
hustruns underhåll ej visar sig såsom ett mannens
betungande, utan att tvärtom egandet af en hustru,
den trognaste och bästa vårdarinna af huset, äfven
i förmögenhetsrättsligt afseende var af värde. Under
det att hos Romarne i den historiska tiden hustruns
köpande har förvandlat sig till en symbol, under
det att vid coemptio brudgummen blott betalar ett
litet mynt såsom fingeradt köpepris, gifver den
Germaniske maken en betydlig summa såsom ersättning,
och under det att hos Romarne hustruns föräldrar
småningom genom sed och lag förpligtades att gifva
henne en medgift, öfverleinnade hos Germanerna i en
något senare tid, när äfven de begynte att se något
osedligt i försäljandet af ett barn, föräldrarne åt
sin dotter blott den af mannen för henne erbjudna
köpesumman. Deraf följer, att hos Germanerna den
äktenskapliga egendomsrätten hvilade på helt annan
grund än hos Romarne. Hos dessa senare bragte enligt
den gamla rätten den hustru, som kom under mannens
manus, allt hvad hon hade till mannens förmögenhet
och var sjelf alldeles utan egen sådan-, i den senare
tiden, d. v. s. efter utvecklingen af det så kallade
fria äktenskapet, insatte hustrun till bestridande
af hushållskostnaderna sin dos och uttog henne vid
äktenskapets upplösning åter, men var föröfrigt sjelf
herrskarinna och förvaltarinna af sin förmögenhet. Hos
Germanerna åter medför hustrun i äktenskapet ingenting
annat, än den af kläder och hus-geråd bestående
utstyrseln, under det mannen under flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
