Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af konsthistoriens studium, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
uppgift, som tager sin mans hela förmåga i anspråk, -
och inga andra än verkliga mästare hafva heller
fullkomligt lyckats i en sådan uppgift; rneri
äfven blotta uppfattandet och bedömmandet af
ett sådant arbete fordrar något mera än blott
ögon och ungdomlig fantasi: det fordrar ögon
och fantasi, verkande harmoniskt och gemensamt,
det fordrar en kultiverad blick och en på en gång
rik och sansad inbillningskraft, - och det är just
dit vi böra komma, der är det praktiska målet med
konsthistoriens studium. Det är den upplysta smaken,
vi skola efter-sträfva, för att med den som kompass
i all framtid reda oss, när det gäller att kryssa
helbregda fram mellan de mångskiftande tyckenas och
omdömenas blindskär. Men detta utbildande af det
esthetiska omdömet, detta uppöf-vande af formsinnet
i vidsträcktaste mening, så att hela vårt väsende,
äfven vår theoretiska och praktiska verksamhet,
genomtränges af en måttgifvande lag och en harmoni,
hvilken ovilkorligen måste söka sig ett uttryck,
så snart det gäller att utveckla eller ombilda ett
sinligt såsom omhölje för ett innehåll, ett själslif,
och man icke vill nöja sig att stanna vid ett chaos
af oförsonade ele-menter eller vid ett torrt abstrakt
skelett utan lif-denna uppgift är målet för vår hela
esthetiska uppfostran i allmänhet, och medlet för
denna uppfostran är konsten i omfattande betydelse.
Men för detta ändamål är det konstens uppgift att
efter skönhetens lagar d. v. s. harmoniskt omdana våra
föreställningar, så att hvad naturen och lifvet bjuder
oss, stundom i en sann, oftast i en ofullständig eller
bruten bild, måtte framträda i sitt väsendes fulla
sanning, eller så att det vi förnimma är ett sannt
och troget uttryck af den ande, som lefver inom den
sinliga formen. Konsten skall således omarbeta det
sinliga materialet till ett uttryck för ett andligt,
för lifvet i högre eller lägre potens; och då vår
sinliga tillvaro kan ytterst reduceras till rummets
och tidens former, så blir det konstens mål att efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
