Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af konsthistoriens studium, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
digt med hvad vi i dagligt tal kalla ett särskildt
bestämdt konstverks innehåll eller tanke. Detta
predikande af innehållets absoluta betydelse
för esthetiken, hvilket för öfrigt fortsattes
af Vischer, ehuru han, vägande mellan mästarens
ord och sin sunda instinkt om det rätta i detalj,
uttryckligen i sin ’MSsthetik" förklarar det sköna
vara ren form, sammanhänger mycket nära med den
ensidigt literära och poetiska utbildningen af
esthetikens begrepp. Det är naturligt, att man gör
innehållet icke blott till det första, utan, snart
sagdt, enda, när man går ut från poesien såsom det
uteslutande och egentliga fält, hvarifrån man kan
hemta erfarenhet. Man må i theorien fördömma lärodikt
och satir eller i allmänhet tendens huru mycket som
helst, så insmyger sig dock ofta en viss afsigt äfven
i de bästa verk af poetisk konst, och det finnes väl
knappt något bättre skaldestycke, ur hvilket man ej
indirekt kan hemta en lärdom. Det beror blott på,
om denna ligger som ett öppet "fabula docet" hos
författaren, för att göra honom till didaktiker. Men
äfven om så icke är förhållandet, inlägges denna
tendens alltid eller oftast af den vanlige läsaren,
som alltifrån Horatii dagar är van att få någon reell
valuta af sin läsning och ej är nöjd med det blott
poetiska behaget, hvilket borde vara sig sjelft
nog. Häraf härleder sig det oförnekliga faktum,
att man vid poetiska verk alltid först och främst
frågar efter innehållet i stället för att fästa
sig vid dess utpregling i formen d. v. s. dess sätt
att framträda i den poetiska föreställningen, men
derföre icke blott i orden, hvilka för poesien äro,
hvad marmorn är för skulpturen, nemligen materialet
för formen. Deraf kommer äfven den iakttagelse, man
nödgas göra vid studiet af literaturhistorien, att
nemligen lärodikten eller i allmänhet tendensdikten
der intager ett så bredt rum, medan den äkta poesien,
i hvilken den konstnärliga formen behåller sin rätta
plats, utgör endast här och der en grönskande och
vederqvickande oas i den eljest mer eller mindre
torftiga öknen. För den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
