- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
385

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Literatur: Konung Birger och hans Bröder af Th. Lind

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

385

Anmälningar af nya Skrifter.

Finsk Literatur.

Konung Birger OCll hans Bröder. Sorgespel i fem
akter af Theodor Lindh. Borgå 1864.

Ämnet för detta sorgespel har alltsedan den tid, då
Messenius skref sin Blanka Märeta, varit ett omtyckt
ämne för de Svenska tragöderna, och detta med rätta,
då det bland våra medeltidsämnen utan gensägelse
erbjuder de rikaste motiven för en dramatisk handling
med våldsamma kollisioner, samt för den verkligt
dramatiske skalden innebär rikt stoff för utveckling
af sannt tragiska karakterer. Den bästa bearbetning
vi ega af detta ämne är utan gensägelse Beskows
dramatiska "studie", Konung Birger och hans ätt,
ty Josephsons "Folkungalek1’lemnade, såsom vi redan
en gång sökt visa, ganska mycket öfrigt att önska,
och icke heller föreliggande gestaltning af en
Finsk dramaturg har lyckats tillfredsställande lösa
den tacksamma uppgiften att af konung Birger och
hans tid göra hvad Hamlet kallar det, ’’att hålla
fram liksom en spegel för naturen, att visa dygden
dess egna anletsdrag, lasten dess egen afbild och
det nu lefvande slägtet, som är samtidens kropp,
ett troget aftryck af dess gestalt’’. Hvad först
styckets ekonomi angår, springer oss genast en sak
på ett oangenämt sätt i ögonen. Det är författarens
nödtvungna samt fullkomligt odramatiska och derför i
hög grad opoetiska anordning att låta läsaren eller
åskådaren genom diverse bipersoner erhålla noggranna
underrättelser om ting, som passerat eller passera,
och som äro nödvändiga för sammanhanget. Det är en
längesedan föråldrad och barnslig utväg; nu för tiden
vill man på scenen s e handlingen utföras ej höra
talas om den. Om nu detta inträffade en gång och på
något skickligt sätt inväfdes i handlingens gång,
så kunde väl fantasien ha öfverse-ende med saken,
men då först tvenne riddare uppträda som dessa
lefvande annonser, derpå två bönder och slutligen
två knektar, alla framläggande sina underrättelser på
ett sätt, som måste fylla särskildt de skådespelare
med förtviflan, hvilka finge åt sig öfverlemnadt det
sorgliga uppdraget att spela dessa roler, - då går
det dock för långt och tyder på en väsendt-lig brist
hos författaren, att nemligen ej förstå organisena en
handling så, att hon blir dramatisk. Dessutom saknas
den arkitektoniskt stränga byggnad, som i ett sådant
konstverk som ett drama för sammanhållningen af det
hela är af så oändligt stor vigt. Handlingen har både
början och slut, men den K$r ingen tydligt utpreglad
midt, ingen bestämd höjdpunkt, der den dramatiska
vågen kulminerar, för att sedan med den moraliska
tyngdlagens nödvändighet störta ned i djupet och
draga med sig dem, hvilkas sjelfförvållade skuld med
nödvändighet gör dem hemfallna åt den eviga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free