Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roms katakomber, af F. W. Häggström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån svårigheten att förklara detta genom att låta
dessa bokstäfver betyda: deo magno eller deo magno
sacrum. Men häremot strida sådana kristna minnesvårdar
der orden diis manibus äro fullständigt utskrifna. Yi
måste derföre antaga, att dessa bokstäfver åtminstone
för de kristne förlorat all betydelse och af gammal
vana sattes såsom öfverskrift af stenhuggarne såväl
på hedniska som kristna grafhällar, utan att man
vidare tänkte på, hvad de egentligen betydde. För
öfrigt är antalet af dylika inskrifter med hednisk
öfverskrift ej synnerligen betydligt. Ett annat skäl
för den nämnda meningen har man trott sig finna deri,
att hedniska gudomligheter förekomma afbildade på
målningar eller skulpturer i katakomberna. Det är
obestridligt, att sådana der finnas, isynnerhet
från de trenne första seklen. Dessa ursprungligen
hedniska figurer äro dels genier och victorier, dels
centaurer, karyatider, telamoner, hippokamper och
flodgudar. Genierna framställas än nakna såsom hos
antiken, än klädda i tunika. Vanligen hafva de sin
plats på midten af sarkofagen och uppbära der den
lilla plåt, som innehåller inskriptionen. Victorierna
förekomma ofta nog isynnerhet på soldatmonumenter,
der de bära en palmqvist i ena handen och en
krans i den andra. Ehuru dessa figurer till sitt
ursprung otvifvelaktigt äro hedniska, fingo de
likväl tidigt en kristlig betydelse, i det genierna
betraktades såsom englar och victorierna såsom
symboler för den troendes slutligen tillkämpade
segerlön. Hvad beträffar det senare slaget, centaurer,
caryatider o. d., så var deras användande helt och
hållet dekorativt och fortfor att så vara ända in
i medeltiden. Desse från antiken lånade figurer
bevisa ingenting annat, än att den äldsta kristna
konsten ej var och ej kunde vara fri från inflytelse
af den hedniska konsten, som med sina sköna former
öfverallt mötte de kristna konstnärernas blickar. Hvad
inskrifterna på grafstenarne beträffar, så skilja de
sig från de samtidiga hedniska icke blott genom de
ofta der anbragta kristna emblemerna, ankaret, palmen
o. d., om hvilka vi ofvan talat, utan äfven i många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
