Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Häfdateckning, af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Om sådant verkligen kan vara nyttigt och nödvändigt
för utvecklandet af Finsk nationalitet, så ega vi
naturligtvis ingen befogenhet att vara missnöjda
dermed. Men vi betvifla verkligen nyttan och
lämpligheten af att inom den vetenskapliga sferen
använda ett språk, som ännu icke ens blifvit
herrskande inom det egna landet; dock - vår mening
och våra önskningar i detta hänseende undertrycka vi;
de kunna kanske förefalla något egoistiska. I stället
böra vi, medan vi hafva något att få från detta håll,
taga vara på, hvad som oss bjudes. Vi gå att nu för
tidskriftens läsare anmäla de nyaste företeelserna
inom Finlands historiska literatur. Främst tilldrager
sig härvid vår uppmärksamhet ett arbete af Prof. Yrjö
Koskinen, eljest Georg Forssman kallad, hvilket förf.,
som troligen sjelf glömt det Svenska språket, låtit
annan man till vår literatur öfverföra.
Det är en högst märklig tidpunkt vår förf. tagit sig
för att skildra, då han gått att för oss utreda det
Finska klubbekrigets orsaker och utveckling. Det var,
som om alla orons makter blifvit uppbesvurna mot
hvarandra i denna afgörande strid, som nu kämpades
mellan det gamla och det nya Sverige. Å ena sidan
ställde sig de principer, som unionen fostrat och
som Eriks och Johans svaghet åter lössläppt till
väldet, å den andra åter allt det, som låg och gömde
sig i Gustaf Vasas verk och blott väntade på en
Gustaf Adolf och en Axel Oxenstjerna för att varda
verklighet. Efterverlden har så lätt att döma mellan
dessa partier. Vi se i Polens undergång frukterna af
en sådan samhällsordning, som hägrade för Erik Sparre,
och i Syd-Europa fullbordan af jesuitismens verk;
vi se såsom en lefvande verklighet allt, hvad Hertig
Carl anade såsom en öfverhängande fara; vi tillerkänna
derföre den djerfve hertigen medborgarkronan och vi
hysa knappt en tanke på hvad Konung Sigismund ansåg
som sin rätt. Men så dömde icke alltid den tidens
män. Det ligger nästan något pinsamt i att se den
qvalfulla ovissheten hos alla dem, som tyckte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
