- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
421

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Häfdateckning, af -ll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

421

Men särskildt var denna centralisation af stor
vigt för Finlands förhållande till Sverige; den
blef ett enhetsband, som förenade på många sätt.
Den drog Finlands största andeliga krafter öfver
till förvaltningens medelpunkt i Sverige; den
ställde der för dem den stora tanken på
rikets enhet, och den Finska egendomligheten
fick då säkerligen träda i bakgrunden derför.
"Många hade förvärfvat sig sin vapensköld", säger
herr Ignatius, "redan såsom yngre tjenstemän vid
em-betsverken i Stockholm, vid utrikes legationerna
samt annorstädes och sedermera stigit högt i
graderna . . . Det aflägsna och obemärkta Finland
erbjöd deremot ringa utsigt till framkomst. Sjelfva
generalguvernörsembetet, landshöf-dingsysslorna och
öfverbefälet vid krigshären härstädes betraktades
af den tidens stora icke annorledes än som ett
slags hederliga förvaltningsplatser, der allt
det bästa man än åstadkom trädde i skuggan för de
storverk, som samtidigt utfördes på andra sidan
Östersjön och Bottenhafvet". Så var det ej heller
utan betydenhet det välsignelserika inflytande,
som denna centralisation äfven direkt utöfvade på
Finlands samhällsskick. Den store Grefven kom
omsider, och Finnarna erkände honom såsom sin räddare,
men glömde säkert icke, att denne räddare kom
från Sverige. Härtill kan läggas, att den Finske
bonden ännu alltid envisades att i den Svenska
regeringen vilja se det enda värn, som något kunde
skydda mot förtryck; det var sägen från fordom
i Finland, att i Stockholm fanns hjelp för allt hvad
ondt var. Än mera inverkade kanske på de båda
folkens förhållande den oupphörliga gemenskapen
i krigens stora ära. Likasom den Finska bonden
ingenstädes trodde sig finna bättre hjelp än
hos Sveriges konung, så flockade sig ock den
Finske adeln begärligt kring samma konunga-thron, för
att erhålla ära, byte och förläningar. Och denna
deras begäran blef också esomoftast till fullo
tillfredsställd. Aldrig gjorde sig de Svenske
konungarne skyldige till att eftersätta de Finske
krigarena för de Svenske; det misstro-

Sveiisk Liter. Tidskrift. 1865. H. VII.
28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free