Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Häfdateckning, af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
Yidare är att märka, hurusom författaren fäster
en särdeles vigt vid 1657-58 års Ryska krig. Det
betecknar, enligt hans mening,. ett vigtigt skede
i Finlands utveckling, emedan det gaf landet dess
politiska och religiösa enhet. Före denna tid hade det
nuvarande Finland varit söndradt mellan tvenne skarpt
skilda partier. De Finnar, som Gustaf Adolf 1617
bragte under Svenska väldet, voro ej längre de Svenska
Finnarnas bröder; de älskade redan sin czar med hela
den rörande Kyska troheten, de voro ock fanatiske
bekännare af den Grekiskt-katolska läran. Mellan de
sammanförda stamförvandterna jäste nu ett dödligt hat,
hvilket utbröt till ett fullständigt religionskrig,
då Ryssarna 1657 visade sig på gränserna; de Karelske
bönderna mot-togo med glädje sina forna vänner och
mördade i deras sällskap sina bröder af den Lutherska
tron; Tavaster och Savolaxare vedergällde åter
lika med lika, och de behöllo segren i den ohyggliga
kampen. När kriget slutades, var förbittringen emellan
partierna ännu så stark, att de icke kunde sämjas inom
samma råmärken; de Rysk-katholka Karelarna utflyttade
i skaror till Ryssland; de, som qvar-stannade bildade
ett försvinnande fåtal bland de hit inflyttande
Savolaxare och Tavaster, hvilka snart fullkomligt
sammansmälte landet med det Svenska Finland.
Noggrannheten af herr Ignatii forskning kunna
vi knappast bedöma, då vi ej hafva tillgång till
källorna; dock hafva vi ingen anledning att tro annat
än godt derom. Såsom författare måste vi egna honom
vårt beröm. Hans framställning är klar, stundom
fängslande, hans stil är god, och vi tacka honom
särskildt derför, att han, ehuru tillhörande det
unga Finland, dock skonat det gamla Svenska språket
från misshandel.
Detsamma kunna vi ej säga om herr Koskinens, eller
rättare hans öfversättares språk; der finnes något af
den förbistring, som möter oss så allmänt i den nyare
Finska literaturen. Det är sannt, att det Svenska
språkets renhet icke kan ligga Finnarne så mycket om
hjertat som oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
