Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
i lifvet inträffar, på det underligaste saramanväfvas
med hvarandra i de humoristiska personerna, I
full motsats mot såväl de gamles tragedi som den
moderna ödestragedien, i hvilka antingen en hemsk
och dunkel naturmakt eller en lumpen tillfällighet
hvilar öfver menniskan och gestaltar hennes lif,
bära Shakespeares hjeltar i fullkomligaste mening
sitt öde inom sitt eget bröst. De känna och veta,
att de äro ansvariga för sina gerningar, att anden
är fri, och att den är ovärdig kallas menniska, som
icke eger kraft att sjelf blifva sin egen lyckas eller
olyckas smed. Derföre äro hans hjeltar äfven i sina
felsteg och i brottets mörkaste afgrunder så stora och
imponerande och tilldraga sig vårt intresse, äfven
om vi icke kunna älska dem; derföre har Shakespeare
vågat och kunnat framställa en sådan bild af ondskan
sjelf som Richard III och göra honom njutbar, utan
att derför ett enda ögonblick gifva efter en hårsmån
af sitt omutliga sedliga allvar och göra synden
läcker. Ty det är den oerhördt stora, himmelsvida
skilnaden mellan Shakespeare och mången annan storhet
inom skaldekonsten, att man icke kan uppvisa en rad i
alla hans arbeten, der han gifvit ens en misstanke om,
att han velat göra det onda retande och behagligt,
hvilket deremot ofta varit det enda medel hvarigenom
mången annan kunnat kittla sin egen genialitet till
att producera och andra menniskors sinnen till att
emottaga och njuta. Det är denna outtömliga rikedom
på djupt sedligt allvar, som gör hans verk till den
bästa och sundaste själaspis, på samma gång de äro
den älskligaste och mest välsmakande, och det är
derföre man vågat på fullt allvar såsom undervisande
och förädlande sätta dem vid sidan af bibeln. -
Men, frågar man, är det ej att drifva vördnaden för
långt att sätta i jemnbredd med bibeln en författare,
som så ofta träder den vanliga anständigheten och
vettet för nära ? Vi skola medgifva det, om man kan
uppvisa ett enda ställe, der skalden gjort sådant af
osedliga motiv. Han målar menskligheten sådan hon är
i godt och ondt, och det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
