Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
jemföras med storheten af det hela, och dessutom
har det visat sig, att kritiken öfver Shakespeare i
senare tider icke bestått i annat än i upptäckandet
af misstag hos dem, som förut intet annat gjort
än trott sig finna fel hos skalden. Skulle man en
gång få tillfälle att se Shakespeare såsom man i
allmänhet nu blott har tillfälle att läsa honom, så
skulle utan tvifvel mycket bli annorlunda och synas,
om icke skönt, så åtminstone sannt och rätt tecknadt.
Hvad först de slippriga och alltför ohöljdt naturliga
ting beträffar, hvilka förekomma här och der, äfvensom
det stundom tvungna skämtet och det gåtlika djupet i
uttrycket, så måste man medgifva, att i de tidigare
arbetena finnes mycket af denna art, som icke kan
rättfärdigas. Men man får dock icke ställa skalden
för strängt tillrätta för det, som tillhörde hans
tid, då, såsom man bestämdt vet, det hörde till goda
tonen, att fina damer uttryckte sig vida gröfre och
mera opassande än någonsin skaldens allra friaste
karakterer, då det burleska skämtet var allmänt
gängse i Europa, då de skrufvade "concetti" genom de
Italieriska skalderna inträngt i de bildade kretsarne
och öfvades af. alla dem, som ville göra anspråk
på vett. Långt ifrån, att det sålunda är underligt
finna denna concetti-stil blomstrande i Shakespeares
Italienska period, är det snarare förvånande, att han
så snart och så fullkomligt skakade af sig detta otyg
och kom ifrån denna osmak och onatur, eller snarare
höjde sig så deröfver, att i hans mognare verk sådana
ting aldrig förekomma, utan att vara motiverade af
karakteristiken. Sålunda tillhöra tvetydigheterna
endast en viss klass af hans manliga och qvinliga
figurer, och det är också en särskild afdelning af
hans män, som jägta efter de dåliga qvickheterna, då
deremot hos hans ädlare personager från en senare tid
sådant aldrig förekommer. Ja, äfven detta, som från
början var ett fel, slutar med att vara ett medel i
skaldens hand att höja det, som utgör hans starkaste
sida, nemligen karakteristiken. Af denna motiveras
ofta både concetti och det dunkla, sammanträngda och
gåtfulla i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
