- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
453

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

453

formen; äfven här har skalden målat så som ingen
annan, när man tänker på, att samma inbillningskraft
alstrat Sir Andreas’ och fredsdomaren Simpels
plattheter, Falstaffs mustiga humor samt Kichard ILs
och Hamlets fantasi-och snillrika antitheser. Slikt
kan ofta synas svårt att finna vid läsning af skalden;
men den som i sådant fall bäst kan tolka honom, det är
den äkta skådespelaren, ty Shakespeare skall ses, icke
blott läsas, och derför ligger ännu mycket fördoldt,
många öar ännu oupptäckta i hans poesis Stilla
Ocean. Det är, som sagdt, oftast karakteristiken,
som åtminstone i hans senare verk alstrat dessa
stundom underliga utväxter, och äfven om de mången
gång äro osköna, så må man dock komma ihåg, att de
icke stå der för fulhetens, utan för sanningens skull,
ty här liksom alltid gick den framför allt annat hos
Shakespeare: den skönhet, som icke var ett sannt och
träifande uttryck för lifvet var honom ett oting,
och han offrade aldrig lif och sanning för det blott
smekande i den yttre formen.

Man har äfven med rätta mot Shakespeare anmärkt
alla de grymheter och de blodiga skådespel, som
han infö-rer på scenen inför åskådarnes ögon. Men
först och främst må vi påminna oss, hvad vi redan
i början af vår uppsats yttrade, nemligen att han
utgick från en krets af skalder, hos hvilka denna
egenskap var drifven till en ytterlig höjd, att han
endast i Titus Andronikus gått fullkomligt i dessas
fotspår, och att han sedermera allt mer och mer gjort
sig fri från denna vana. Visserligen skref han under
sin högsta blomstring kung Lear, hvilken tyckes vara
ett barn af samma ande, men dels böra vi betänka,
att han här endast grep sin publik i en af dess svaga
sidor och derifrån lyfte den med sig till det äkta
sorgespelets höga och rena ståndpunkt, och derjemte
må vi ej heller förgäta, att han hade framför sig
ett folk med nerver, som var helt annorlunda härdade
mot blod och våld än våra. Dessutom må vi komma ihåg,
att han vid framställningen af slika ohyggligheter

Svensk Liter. Tidskrift. 1865. H. VIII.
30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free