- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
459

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

459

är det första i allting. Nu är härvidlag den
oomtvistliga sanningen den, att i dramat såväl som i
lifvet handling och karakter båda äro lika nödvändiga
ingredienser, och ingen handling kan gifvas utan något
slags karakter, liksom icke heller någon karakter
existerar, utan att utveckla sig i handling. Men
frågar man nu: hvilket är bättre - ett intrigstycke
utan framstående karakter eller ett karakters-stycke
utan egentlig handling, så skall ett modernt sinne
ovilkorligen gifva företrädet åt det senare och
således säga motsatsen mot Aristoteles. Hos oss
kommer nemligen mera an på det subjektiva, på det inre
lifvet, på den sedliga utvecklingen än på händelsernas
gång, och derför är Hamlet ett modernt sorgespel i
detta ords allra egentligaste bemärkelse, ett sådant,
som antiken aldrig kunde ha aning om. Derföre är
det äfven den specifika skilnaden mellan ./Esehy-lus
och Shakespeare, att för den förre är karakteren det
mindre vigtiga, för den senare är den, snart sagdt,
hufvudsaken. Men detta ligger också i sakens natur; de
antika hjeltarne handla utan egentlig medveten frihet,
tryckte under ett yttre, objektivt ödes jernhand,
som straffade öfver-modet och. topphögg den menskliga
egenviljan, när hon höjde sig öfver det tillbörliga
måttets gränser. Derföre kom ingen karaktersutveckling
i fråga, och detta inre stillestånd betecknades i
det yttre genom masken framför an-sigtet, hvarigenom
åt hvarje karakter gafs bestämda stående drag. Vi
åter offra gerna denna plastiska skönhet för en rik
psykologisk utveckling af hjertat och karakteren,
der vi se hjelten med full frihet bilda sitt eget
öde, bryta sin egen väg i lifvet och stå eller falla
sin egen herre. Derföre ser det äfven ut, som om
karakteren hos Shakespeare hade öfvertaget öfver
handlingen och mest i de skådespel, der han lånat
den senare från någon fantastisk Italiensk novell,
och hvilka erhöllo sitt värde endast och allenast
genom den karakteristiska grundläggningen.

Derför står också, utan gensägelse Shakespeare
högst såsom karakterstecknare, och häri hafva
alla, äfven hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:33:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid65/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free