Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
häftigaste motståndare, varit eniga att prisa
honom. Dessa hans karaktärers första och yppersta
egenskap är, att de äro verkliga menniskor, väsen
af kött och blod, icke bilder ur lifvet blott, utan
rent af lefvande väsen: der-för finnes icke heller
hos honom några bestämda theater-manér eller stående
roler, inga dygde- eller roman -hjeltar af nutidens
snitt; hvarken skalden eller skådespelaren talar ur
deras mun, utan den skapande naturen sjelf, som ger
dem form och drag efter hvars och ens väsende, och
likasom i lifvet sjelft är aldrig den ena precis lik
den andra, ehuruväl de kunna vara af samma slag. Det
oaktadt äro de dock icke fotografiska bilder, saknande
all konst. De äro väl inga idealer eller abstrakta
allegorier, hvilka icke lefva, utan blott betyda,
men de äro ej heller vanliga hvar-dagspersoner, sådana
som lifvet tillfälligtvis bjuder dem: de hålla såsom
äkta konstnärliga skapelser midten mellan dessa båda
ytterligheter, de förena såsom allt fullkomligt och
äkta lefvande frihet och nödvändighet med hvarandra,
de förbinda allmänt och enskildt, artens bestämdhet
med slägtets allmänlighet; de röra sig i verkligheten,
men stå på samma gång öfver den; de äro lefvande som
naturen, men de äro liksom lättare att genomskåda
och följa i utvecklingen , än hennes alster äro,
emedan allt tillfälligt hos dem är bortstruket; de
äro, såsom man träffande anmärkt, lika urverk under
glaskupor, hvilka öppet och klart lägga i dagen de
krafter, som sätta dem i gång.
På sådant sätt var af inneboende nödvändighet för
Shakespeare som modern skald karakteren det första
och handlingen det andra, då det åter för den antike
skalden liksom för Åristoteles af naturliga skäl var
motsatsen. Det enda sätt, hvarpå de sålunda skulle
kunna förenas, utan att stöta hvarandra från sig,
det var derigenom, att för Shakespeare karakterens
enhet blef högsta lag vid sidan af eller till och
med öfver handlingens enhet. Och så är det äfven. Den
idé, som fyller hufvudkarakteren, genomtränger äfven
handlingen. Sålunda ligger hos Shakespeare kärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
