- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
462

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

462

Just detta är det äkta snillets oförgängliga pregel
att förena frihet och nödvändighet, sanning och sken,
idealt och realt med hvarandra och dem emellan
bibehålla jemn-vigten, sådan som den erfordras
hos det harmoniskt utvecklade väsendet, så att
det andliga och ideala är det första och högsta,
utan att vara det pä den andra faktorns bekostnad
- och ej heller tvärtom. Nu har man dock alltid
lagt en synnerlig vigt på Shakespeares förmåga att
framställa den reella verkligheten med en sanning,
som är fullkomligt slående: är detta förhållandet,
- huru hänger det tillsammans med hans idealistiska
riktning, med den ideella sidan i hans verk?

Man kan till en början säga, att denna idealitet
liksom i hvarje äkta poetiskt verk enklast visar
sig i de metaforiska bilderna, i hvilka andligt
och sinligt redan äro med hvarandra förenade så,
som de skola vara i ett äkta verk af konsten, - och
ett sådant är ju alltid en återspegling af idealet,
en sammansmältning af idé och form, af inre och
yttre, sådan som det verkliga lifvet med dess
många tillfälligheter blott sällan, om någonsin,
erbjuder för ögat och tanken. Man kan vidare se denna
idealitet uppenbarad i den konstnärliga kompositionen,
om hvilken vi nyss vid Iråga om regellösheten talat,
likasom äfven i den höga sedliga ande, som ofvan alla
de menskliga förvillelserna och alla ödets nycker
herrskar hos Shakespeare. Ja, den visar sig äfven
der, hvarest man ifrigast bestridt dess tillvaro,
nemligen i karaktererna, huru bestämdt än dessa
tyckas vara gripna ur verkligheten, och huru mycket
än deras handlingar med sina motiv synas vara rotade
i det oss omgifvande lifvet. Men dessa karakterer äro
icke kopior från naturen, utan de äro sjelfständiga
skapelser, fyllda med ett högre lif, äfven när de
äro tagna ur den allra lägsta sfer. Huru sanna och
naturtrogna de äro, hafva de dock alltid undergått den
äkta konstnärliga idealiseringsprocessen och blifvit
liksom flyttade upp i en högre ordning af varelser. I
de tragiska karaktererna med sin blandning af godt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free