Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
gen ligger ovilkorligen, ehuru mindre tillgänglig
för den slöa eller ointresserade blicken, innesluten
i detta den falska idealismens sträfvande att pråla
med en rikedom, som icke finnes, att blåsa upp sig
som grodan i fabeln till en onaturlig storlek, att
stoltsera med fjädrar, som icke växt fram ur eget
hull, utan plockats samman från alla kanter på den
numera fullt uppröjda poetiska allmänningen. Det
är märkvärdigt, huru nära en sådan manieristisk
förblindelse i konst och poesi sammanhänger med
slapphet och förskäm-ning i ett folks karakter,
likasom också hvarje tecken till nytt spirande lif
hos folket, hvarje spår af spänstighet och kraft
i dess yttre politiska uppträdande motsvaras af en
bestämd sträfvan äfven inom det esthetiska området
att komma lif och sanning närmare samt göra den yttre
formen till en klar och sann spegel af ett rikt och
mångfaldigt inre. Dock - något under ligger häri icke,
ty det är den naturligaste sak i verlden, huru stort
mysterium det än blir för forskningen, att- anden,
så vidt möjligt är, söker sig en mot sitt väsende
svarande form, och då verkligheten icke alltid och
på alla punkter lyckas åstadkomma en sådan innerlig
motsvarighet, är det poesien och konsten gifvet att i
hvarje moment af verldsutvecklingen söka förmedla den
aldrig fullt utkämpade och försonade striden mellan de
båda faktorer, som utgöra vår jordiska tillvaro. Men
när efter en föregående blomstring inom poesi och
konst enligt den menskliga utvecklingens orubbliga
lagar en regress, ett slapphetstillstånd inträffar och
derefter den nyvaknade tiden börjar visa böjelse för
att arbeta sig upp ur förfallet, då är också ingenting
naturligare än det, att den ur det idealistiska ruset
väckta känslan ser sig om efter en hållpunkt, från
hvilken hon kan börja att orientera sig i en verld,
som hon förr endast sett genom det förvillande medium
af osunda dimmor, genom hvilka det sannas sol bröt
sig - grannt, men onaturligt. En sådan hållpunkt är
för den moderna poesien i första hand hennes största
hjelte, Shakespeare, hvars sunda realism i förening
med en sannt konstnärlig idealisering,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
