Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Internationella Handels- och Sjöfartsfördrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
hela sitt välde och som ett axiom gällde den
åsigten, att i handeln mellan tvenne nationer den
ena ovilkorligen måste förlora hvad den andra
vann, kunde man visserligen af dessa fördrag
ej vänta något särdeles inflytande på handelns
utveckling. Ty om äfven ett å alla sidor kändt behof
förmådde att söka vidga handelsförbindelserna,
och det förnämsta medlet dertill var att genom
handelsfördrag betinga sig lindring i tulltariffer
och navigationslagar, så gick man dock dertill med
myckon ömsesidig misstro och motvilja. Hvar och
en af de kontraherande parterna sökte naturligen
erhålla så många fördelar som möjligt, men deremot
undvika hvarje medgifvande, som kunde blottställa egen
handel och industri för den utländska konkurrensen,
och sålunda möjligen ofördelaktigt inverka på den
nationella handelsbalansen. Den exklusiva ande,
som utmärkte fördragen, bidrog äfven betydligt att
minska deras faktiska betydelse, ty visserligen var
hvarje nation angelägen att få ett nytt torg öppnadt
för sina produkter, men ännu mera likväl, att detta
fortfarande måtte förblifva slutet för hvarje annan,
således för-blifva dess uteslutande egendom. Lägger
man dertill, att man oftast skyndade söka åskådliggöra
hvarje medgifvande genom nya inskränkningar för
utbytet med andra nationer, så förklaras lätt, att
18:de seklets handelsfördrag så föga förmådde gifva
handeln en friare och naturligare rörelse eller
en rikare utveckling. Endast de handelsfördrag,
som Holland knutit, göra i någon mån ett undantag
från denna regel, af det enkla skäl, att detta
land alltid varit mindre ovilligt mot en friare
handelslagstiftning, så mycket naturligare, som det i
ej ringa mån var mot dess kommersiella öfverlägsenhet
det prohibitiva systemet kallades till hjelp. Englands
deremot under denna period bära alla vitsord om
nationens ängsliga motvilja att till andra länders
förmån göra någon eftergift i sin handelspolitik,
och heldre än att genom ärlig reciprocitet betinga
sig förmåner, föredrog det ofta att, stödt på sin
öfvermakt, tilltvinga eller tilltrotsa sig dem. Det
så kallade Methuensiska fördraget år 1703
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
