Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Internationella Handels- och Sjöfartsfördrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Europas makter, likasom med Asiens och Amerikas. Med
Nord-Amerikas Förenade Stater, Brasilien, Portugal,
Holland , Preussen, Sverige med flere nationer
afslutas sålunda fördrag, medgifvande likställighet
med egna fartyg i afseende på taxor och afgifter,
likväl endast vid den direkta sjöfarten. Kedan 1825
medgafs likväl denna likställighet åt alla nationer
utan undantag under vilkor af reciprocitet, och samma
år började man underminera navigationslagarnes sjelfva
grund, genom att under samma vilkor borttaga förbudet
för främmande makters fartyg att från en tredje makts
hamn och med dess varor segla på England. Medgifvandet
var likväl ej allmänt, och i principen behöll man
ännu detta monopol för den Engelska flaggan, rädd
att någon annan natron skulle taga sig det oråd före
att öka sin handels-marin öfver dess egen handels
behof. Trots såväl denna som senare medgifvanden
äfven för skeppsfarten på kolonierna och de andra
verldsdelarne i allmänhet, förblefvo likväl ännu de
Engelska navigationslagarne kanske de mest prohibitiva
i Europa, och nationen måste besluta sig för ett stort
offer, om det ville se sin nya politik främjad genom
andra makters erkännande. Så mycket heldre, som de ej
kunde undgå att finna den hittills följda methoden af
speciella handelsfördrag både alltför långsam och.ofta
äfven hindeiiig, och dessutom hvarje bemödande att
generalisera dessa fördrag, genom att med flere makter
gemensamt afsluta dem på basen af lika och ömsesidiga
reduktioner i tulltariffer och skeppsumgälder,
städse misslyckades, dels i följd af misstroendet
till Englands goda vilja, dels äfven af fruktan för
dess krossande industriella öfverlägsenhet. Efter
mycken tvekan beslöt det sig äfven dertill, och genom
parlamentsakten 1849 upphäfdes nästan fullständigt
alla de hinder för andra länders sjöfart, som så
länge ansetts nödvändiga för den nationella flaggans
segerrika utveckling. Af de mångfaldiga monopol,
som nationens fartyg hittills njutit, återstod nu
egentligen endast det af kustfarten mellan rikets
hamnar, men äfven detta skulle snart försvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
