Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Don Juan, öfvers. af C. W. A. Strandberg - Sånger och Berättelser. Andra samlingen. Af Sju Signaturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lunda noggrannt återgifva en sådan skalds
sjelfsvåldiga och öfverlägsna lek med både innehåll
och form som Byron, samt betänker den jernhårda
ihärdighet, som fordras för att med framgång föra ett
sådant arbete till ett lyckligt slut. Men den måste
växa till beundran, när man ser, huru efterbildaren,
långt ifrån att nedtryckas af sin börda, tvärtom
reser sig spänstig och stark under trycket och
dermed till en viss grad fylles af förebildens egen
trotsiga natur. Att i ett så vidsträckt arbete
svagare punkter måste finnas, är helt naturligt,
helst man ej får dölja, att de stundom förekomma i
originalet. Vid sådana tillfällen händer någon gång,
att öfversättningen blir svårbegriplig under försöket
att bli så begriplig som möjlig och få så mycket
fram ur texten som möjligt. Men der Byron höjer sig,
der följer äfven Strandberg med, troget aktande på
mästarens vingslag. Så är i föreliggande häfte fallet,
då i trettonde sången berättelsen vänder sig till
beskrifningen af Norman Abbey och de händelser,
som der timade; derifrån och fortfarande allt
intill slutet är Byron så återgifven, att det på
ett främmande språk icke gerna är möjligt att få en
skald bättre omdiktad. Vi lyckönska både den Svenska
literaturen och Herr Strandberg till detta lyckliga
resultat af flere års trägna mödor, ett resultat,
som säkerligen ej skulle vunnits, om ej ihärdigheten
i viljan vuxit i kapp med den konstnärliga förmågan.
C. R. N.
Sånger och Berättelser. Andra Samlingen. Af Sju Signaturer.
I. – II. Alboin. Sorgespel i fem akter af Finn. Örebro 1865.
För två år sedan framträdde första samlingen af dessa "Sånger och
Berättelser", då utgifna af nio signaturer, samt helsades både af
allmänheten och kritiken med mycken välvilja. Särskildt påminna
vi oss, med hvilken värme de mottogos af "Svensk Månadsskrift",
hvilken i dem med rätta såg, om icke "ett utbrott, vittnande om
sångens pånyttfödelse till ett nytt stort skifte i våra vittra
häfder", likväl "ett uttryck af den ingifvelse, som vittnar om,
att ungdomen dock är ung ännu, att gnistan, vid hvilken sanningens
ljus tändes och återtändes från slägte till slägte, från tidskifte
till tidskifte, glöder ännu, flammar upp ännu, ingifvande den
förtröstan, som endast ungdomen kan elektriskt meddela". Vi
instämma i denna helsning äfven med afseende på denna andra samling,
som visar att icke "sången dött ut på Fyris’ strand", och att de
vårliga blomster, hvilkas fria njutande kritiken då icke ville störa
"genom någon s. k. recension", äfven i någon mån hållit hvad de
lofvade, nemligen att snart efterföljas af ännu friskare och fullare
rosor med ännu renare doft och möjligen ännu ursprungligare fägring.
Det är icke heller nu vår mening att ingå i en genomförd granskning
af dessa ungdomliga skapelser, hvilka dervid ovilkorligen skulle
förlora sin egentliga doft; men då denna samling till en del visar
samma signaturer som den första, och då det hela i allmänhet kan
sägas hafva mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
