Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om betydelsen af en Literaturtidskrift för Sverige, af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
myckna, som bildade föräldrar kunna göra för sina barn
i detta afseende, så synes det icke vara omöjligt, att
nationens esthe-tiska anlag, dess sinne för skönhetens
lif, hvilket alltid är en sida af det rent menskliga,
småningom skulle kunna utvecklas till en ganska hög
grad af fullkomning.
Eör dem som veta, att menniskan är en esthetisk
förmåga likaväl som en theoretisk och praktisk,
att hennes väsende ursprungligen bestämmes af en
oändlig harmoni, och att hon derföre, medvetet eller
omedvetet söker omskapa sin ändliga verld till ett
uttryck deraf, för dem behöfva vi icke yttra oss om
betydelsen af en sund esthetisk odling. Men andre
finnas, som anse det esthetiska endast vara en yttre
politur, ett finare och elegantare skal utanpå det
religiösa och sedliga innehåll, sorn för den sig
utvecklande menniskan alltid är huf-vudsak. Denna
åsigt är både sann och falsk. Den är sann, såtillvida
som det esthetiska ensidigt dyrkadt alltid leder till
förvändhet, oduglighet i det praktiska lifvet, och
såtillvida som det esthetiska väsendtligen är hvad det
är genom formen i lifvet och i den meningen alltid är
ett relativt yttre i förhål-lunde till sjelfva lifvets
innehåll (ss. religiositet, fosterlandskärlek och
sedlighet). Men om man betänker, att det esthetiska
aldrig kan dyrkas ensidigt, utan att sjelft blifva
förvridet och onaturligt - och för en sådan dyrkan
deraf tala vi icke -, att det, ehuru formväsende,
dock har sin rot i menriiskans innersta och derur
framväxer och genomtränger, medvetet eller omedvetet,
alla yttringar i hennes lif och således i sjelfva
verket är lika mycket ett inre som ett yttre, så
finner man, att åsigten lätt genom ensidighet och
Öfverdrift kan blifva falsk. Den esthetiska bildning,
som icke har öga för annat än yttre politur, och som
icke ger annat än torna skal såsom frukt, är för ett
folk förderflig, eller med andra ord: är ett tecken
på, att folket är sjukt eller nära sin undergång;
men den esthetiska bildning åter, som fattar sig såsom
ett nödvändigt moment af det fullt organiska lifvet,
kan icke annat än vara efter-sträfvansvärd och genom
sin vunna verklighet välsignelserik; och detta icke
blott för utvecklingen af den goda smaken utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
