Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnäma grin, för hvilket hvarje allvarligt och
stort sträfvande är en styggelse, som vände sig mot
henne. Att en qvinna var författarinna, redan det
var ett fel, men dock ett sådant som kunde tålas;
men att hon började tänka, tänka öfver sig sjelf samt
sina rättigheter och skyldigheter såsom menniska
och qvinna, det kunde svårligen förlåtas, och der
icke verkliga skäl räckte till att nedgöra henne,
der togs hånet till hjelp. Och så lyckades man
drifva det så långt, att «Hertha« nästan bragte
i glömska »Presidentens döttrar», «Grannarne«
och «Hemmet«. Det är också fara värdt, att vårt
nu uppväxande slägte af romanläsande ynglingar och
flickor ej känner Sveriges största författarinna på
detta område, under det de känna både våra egna och
andra länders af andra och tredje rangen. I England
och Amerika åter, ja, äfven i Tyskland och Frankrike,
är Fredrika Bremers namn väl kändt, och osannolikt är
ej, att just hennes sociala roman hos de förstnämnda
praktiska nationerna mest bidragit dertill. För oss
är det derför den första pligt att hålla medelvägen
mellan dessa båda ytterliga åsigter, som blott komma
öfverens derom att bedöma henne efter hennes senare
tendensiösa författareskap. Äfven det måste för
ett riktigt uppfattande af Fredrika Bremers stora
skaldepersonlighet tagas i betraktande, men då det
hufvudsakligen i tiden infaller efter hennes mera
rent esthetiska verksamhet, skola vi först egna vår
uppmärksamhet åt denna.
Att genom något bestämdt årtal angifva den tidpunkt,
då Fredrika Bremer öfvergaf diktningen för dess
egen skull för att begagna henne såsom medel till
sanningens utbredande, är svårt om ej omöjligt. Den
ledande tanken i hennes tendensarbeten är nemligen
i främsta rummet qvinnans uppfostran till inre och
yttre sjelfständighet, och denna tanke får man se
föresväfva henne i de allra första eljest så naiva
arbetena af hennes hand. «Den ensamna« redan är i
form af dagboksanteckningar en skizz af en qvinna,
som, oklar med afseende på betydelsen af sitt
lif, ej rätt vet platsen inom sin verld. Småningom
klarnar den dock för henne, hennes lif får ett mål,
och med detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
