Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvinner det moln, som legat öfver hennes liksom
öfver en mängd andra qvinnors lif. Detta mål är
här visserligen endast resignationen och den tysta
uppfyllelsen af sina pligter inom den trånga sfer, som
alltid ansetts tillhöra qvinnan. Men denna historia
återkommer nästan i hvarenda af hennes följande «nya
teckningar ur hvardagslifvet»: i Edla i «Presidentens
döttrar», Hellevi Husgafvel i «Grannarne«, Petrea i
«Hemmet« etc. och för hvarje gång blifver detta
«den ensamna» qvinnans mål allt tydligare fattadt,
för hvarje gång blifver denna sjelfständighet
större, och hon känner sina pligter allt djupare
och fyller dem med allt större kärlek. Men i
dessa hennes äldre arbeten uppträder denna hennes
älsklingstanke ingalunda såsom hufvudtanke. Bland
den massa af personer, med hvilka dessa «teckningar
ur hvardagslifvet« röra sig, utväljes en qvinna att
– vid sidan af det familjelif, i hvilket de öfriga
finna sin kallelse och lycka – representera den lycka,
som den ogifta qvinnan otvifvelaktigt både kan känna
och sprida. Det vore alltså orätt att här påbörda
förf. någon tendens. Vi hafva endast velat visa,
att det låg konseqvens i hennes utveckling till den
sociala romanen.
Sjelfva det generella namnet på Fredrika Bremers äldre
skapelser: Teckningar ur Hvardagslifvet – antyder
inom hvilken sfer af det menskliga lifvet hon sökte
ämnena för desamma. Det är det lif, som dagligen rör
sig för våra ögon eller, kanske rättare, det lif,
i hvilket vi dagligen röra oss: det är det svenska
hemlifvet, som hon med ett oupphinneligt mästerskap
återgifvit. Man har visserligen i detta fall mot
henne klandrande anmärkt, «att hon icke egentligen var
psykolog, att hon med lif och lätthet kunde teckna det
idylliska hemlifvet, allt som hennes yttre öga såg,
och att en fin ironi kryddade denna framställning
med humorns salt, men hvarest det gälde att kasta en
djupare blick in i menniskohjertat och i de sociala
förhållandena, till hvilket senare snart tidens och
literaturens rörelser måste leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
