Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
och måste hjelpa sig fram med öfvern a turliga eller
åtminstone högst tillfälliga händelser, hvilka likt
bomber slå ned i den för-öfrigt lugna berättelsen,
öfveraska och förskräcka läsaren samt efterlenma ett
underligt intryck, från hvilket han har svårt att
hemta sig. Men bredvid så mycket poesi, bredvid så
mycken djup sanning ur lifvet måste inan väl låta
sig nöja ined en och annan liten, ja, till och med
stor, ofullkomlighet, ty man får alltid komma ihog,
att till och med det högsta snille dock icke är annat
än en svag menniska.
Yid tjngusjn års ålder uppträdde Fredrika Bremer för
första gången offentligt och det med sådan framgång,
att redan fyra år derefter, 1832, utgafs tredje
upplagan af Teckningar ur hvardagslifvet. Dessa
innehålla, utom en större novell, Familjen H.7
småstycken på ofta med vers blandad prosa, bland
hvilka Axel och Anna, För J Lappningar och det
förut omnämnda stycket Den ensamna äro de mest
betydande. Det första af dessa stycken är en liten
förtjusande idyll i bref-form, hvilken säges vara
«författad på två dagar med någon tillhjelp af
nätterna under en nästan oafbruten hänförelse.« Här
gäller mindre att skapa individer än typer, och Axel
och Anna kunna derför anses som goda representanter
af en älskande yngling och jungfru. Han är häftig,
fordrande, svartsjuk; hon mild, ren, uppoffrande, ej
utan en liten ansats af oskyldigt koketteri. Det hela
gör ett så ljuft och godt intryck, det åter-gifver
hvad vi, om ock på olika sätt, hafva genomleft
alla. Men - ty här finnes ett men - förf. tycker,
att denna lilla fabel om två unga hjertan, som
finna väg till hvarandra, en väg, den dock både
andra och isynnerhet de sjelfva söka göra så svår
och slingrig som möjligt, är alltför gammalmodig och
enformig. Och så göres Axel ined ens till spelare och
är nära att få rymma från skulder, fädernesland och -
Anna. Han blifver dock räddad och allt godt, ehuru ej
- åtminstone för oss - så godt som förut. Och i detta
afseende förebildar «Axel och Ann a w, på samma g
mig den gifver ett så rikt löfte, äfven svagheterna
i Fredrika Eremers blifvande författareskap. -
«För-lioppningar« är ett litet täckt stycke utan alla
anspråk. Slum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
