Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
blifva honom oumbärlig, är ett drag af stor finhet och
sanning, hvilket äfven gäller hela Edlas karakter och
utveckling. Om Adelaide hafva vi redan nämnt några
ord: hon är en annan Julie IL, endast möjligen med
ännu mera behag och hjertats godhet. Hennes älskare,
gr e f Alarik, är i många fall väl tecknad. Utan
en viss bismak af romanhjelte i den högre stilen
är han dock icke. Bikaraktererna äro alla goda, och
allt går så enkelt till, hela fabeln utspinner sig
så naturligt, att om detta arbete tor man utan fara
kunna säga, att det är ett konstverk.
Samma omdöme kunna vi icke gifva om den året derefter
utkomna fortsättningen deraf: Nina. «Niiia« är
underlägsen båda sina föregångare och sina närmast
efterföljande romansyskon. Det förefaller som om
mamsell Eönnqvists penna ej vunnit på att öfvergå i en
annan hand, hvilket här vill säga detsamma, som att
förf. rör sig med större ledighet, då hon försätter
sig sjelf såsom en figur bland de andra, än då hon
står utom dem såsom blott berättarinna. Hvad i detta
stycke mest sårar oss är, att mängden af de personer,
som vi i ((Presidentens döttrar« lärde känna ock
älska, här uppträda vida mindre älskvärda. Presidenten
har, med förlof sagdt, blifvit litet pjollrig,
Edla litet pedant, och grefvinnan M., Angelikas
ädla beskydda-rinna, en nästan fullkomligt hjertlös,
effektsökande salongs-drottning. Er ok e n Greta och
baron L. äro de enda, som äro sig lika, ehuru deras
giftermål ej heller tyckes riktigt passa i stycke. Af
de nya karaktererna är C l ar a den enda, som verkligt
intresserar, och som förf. af hela sitt varma hjerta
tecknat. Grefve Ludvig är en hård natur, så kall och
begreppsmessig, att han nästan tyckes vara en blott
abstraktion; Hervey är deremot en romanhjelte i ordets
vanliga bemärkelse, utrustad med alla fullkomligheter
och ej i ringaste mön orsak till någon af de olyckor,
som öfvergå honom; Knut, «den ludne«, nybyggaren,
hvars förlägenhet i umgänge med menniskor, förre
att honom att i Norrlands skogar och i ett ädelt
herravälde öfver djuren söka en ersättning d erfor,
tor väl förete några drag af psykologisk sanning,
men försvinner snart ur läsarens synkrets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
