Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
leken till det goda, kunde hon ej gifva henne. Det
låg derför som en molnsky öfver N in a s lif. Det
saknade det vigtigaste, och deraf kom en tomhet i
det unga, rena hjertat. Det tycktes henne, som den
bortgångna tvillingssystern kallade henne, som om det
dödens rike, ur hvilket hon med så mycken svårighet
blifvit ryckt, ännu egde och beherrskade henne. Då
kom Hervey. Edla hade lärt henne att beundra det goda,
Hervey lärde henne att älska det. Hennes lif fick sol
och glädje, men blott för ett ögonblick. Skuggorna
och tomheten kommo snart att återtaga sitt välde. Så
skildrar Nina sjelf i ett samtal med Hervey sitt
inre tillstånd: «det är dimman, kölden, mörkret, -
mitt lifs fiende*, som komma att återtaga mig och
kyla ut mitt hjerta. Ni hade bannlyst dem ur mitt
lif, .–––-
- jag har uppkallat dem; - jag skall
tillhöra dem åter«. Hela denna teckning af den
unga flickan, på hvilken lifvet slösat sina bästa
skatter, och som dock blott ett ögonblick kom
till klarhet med lifvet, är poetisk och sann i högsta
mening, och ehuru romanen «Nina» är bland Fredrika
B remers mest bristfälliga, är karakteren Nina
en bland hennes djupaste och mest tilldragande.
Sina bästa och rnest utpräglade karakterer torde
dock Fredrika Bremer hafva diktat i "Granname\ i
hvilket arbete hon också tecknat de skarpaste sedliga
konflikter. Huru en moders förbannelse öfver sin son
trycker dem båda; huru de hvar på sitt håll älska
och strida, samt slutligen – trots allt motstånd å
den i sitt innersta djup sårade moderskänslans sida
- huru förbannelsen löses, och ett harmoniskt
förhållande inträder mellan dessa båda oböjliga,
starka, rikt begåfvade men djupt passionerade
naturer, hvilkas stora likhet med hvarandra
just tyckes kräfva en strid - detta är sjelfva
hufvudintresset i arbetet. På sidan härom spelar
kärleken mellan Bruno och Serena, mot hvilken
både den senares gamla morföräldrar af fullt
berättigad omsorg för hennes lycka, och Brunos
förhållande till Hagar uppresa starka hinder, samt
den lilla täcka idyllen i Björns hus af verkligt
sann och mogen, ej romantiskt öfverspänd kärlek
och af huslig lycka trots smågnabb och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
