Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids kyrka och christendom i Sverige. Betraktelser af en kyrkans tjenare, af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
några kära fördomar, for en lumpen sofisrn
o. s. v. kunna vi icke nog beklaga; och det bevisar
i sjelfva verket, att man måste hafva dåliga vapen,
när man i striden för det heligaste «i det heligas
namn« begagnar sig af sådana medel som att nedsätta
olika tänkande i allmänhetens ögon genom att tillvita
dem otro, irreligiositet o. s. v. Yi hoppas dock,
att denna sjukdom - af hvilken vår ärade förf. icke är
mycket anstucken - så småningom skall gifva sig. I ett
hänseende vilja vi gerna gifva förf. rätt, nemligen
deruti, att månge npphäfva sig till profeter, ehuru
deras tungor intet ljud hafva, intet ord, som kan
lefvande göra - och hit räkna vi åtskilliga organer
inom pressen, samt flera sådana företeelser, som
synas visa, att man på några håll tror sig kunna lösa
tidens religiösa fråga genom en slags naturfilosofi:
ett uppkok på redan reducerade fantasier - och att
desse profeter och vetenskaplige vinkelpredikanter
narra och förföra en stor mängd af de halfbildade
från den sanna kristendomens rena källsprång till usla
brunnar, de der intet vatten gifva. Man spårar i dessa
företeelser sanningen af Geijer s ord om faran af en
sådan bildning och upplysning, som blott är half,
men som icke känner sitt mått och sina naturliga
gränser. Men tyvärr heter det nu icke så sällan,
att alle, som icke tagit dimmissionsexamen eller på
annat sätt dokumenterat sig såsom strängt orthodoxe,
höra till detta slags forskare.
I den förra afdelningen af sin skrift berör förf. vår
kyrkas tillstånd under den senaste tiden, hennes
förhållande till sekterna och frikyrkan, samt hennes
utsigter för framtiden. Förf. framhåller härvid med
trogen sanningskärlek, huruledes kyrkan sjelf och
vårdarne af hennes angelägenheter i mycket varit
skulden till den oro och upplösning, hvaröfver man
nu klagar. Den dvala och sömnaktighet samt det stela
formväsende och det nit för den yttre ordningen,
som sedan länge karakteriserat det kyrkliga lifvet
hos oss, väckte den fria associationen till lif och
satte den inre missionen i fart för att evangelisera
folket. Derigenom att den inre missionens verksamhet i
början gick på sidan af kyrkans sträfvanden uppkom
emellertid splittring och misstroende. Nu har
motsägelsen visserligen i mycket utjemnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
