Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkitektoniska Fragmenter. Skizzer efter verkligheten, från en resa 1863-64, af A. T. Gellerstedt, arkitekt. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
allvarliga ocli tänkvärda sida. Men huru skall nu
detta åstadkommas? Till en början genom nedbrytande
af alla skråmessiga murar, som skilja konsten och
lifvet. Konsten skall Hytta ut i lifvet i ordets
fullaste mening, ej blott ined skizzbok oeh ritstift
gå omkring såsom ett ungt, rytande lejon, sökande
ho den uppsluka månde, ju bizarrare dess bättre;
hon skall bli en verklig ingrediens i lifvet, så
att hon ej blott uppfattar och leker med dess form
mer eller mindre allvarligt, utan hon skall sjelf
på fullt allvar gripa in i lifvet och sträfva att
ombilda dess former till ett bättre och klarare
uttryck af innehållet. Hennes högre och bättre
vetande skall som en gemensam egendom intränga i det
allmänna folkmedvetandet och der ega sitt uttryck,
icke i ett ofta falskt och otillräckligt kännareskap,
yttrande sig i bedömande af taflor eller statyer,
utan i de ting, som omgifva oss i lifvet. Detta bättre
vetande skall praktiskt till-lämpas af byggmästare
och snickare, af krukinakare och porslinsfabrikörer,
af väfvare och guldsmeder, af målare och tapetserare,
af metallarbetare och glasblåsare, ined ett ord,
af alla dem, ur hvilkas hand våra nödvändighets-
och lyxartiklar utgå, ty det är på dessa, som smakens
ståndpunkt ytterst pröfvas, det är af konstens närmare
eller fjermare sammanhang med han cl t-verket, som
man till sist kan se, hvars andes barn hon är. Under
alla stora kulturperioder har detta förhållande varit
sådant, som inan kan fordra mellan syskon af samma
moder, der dock den ena sitter som Magdalena vid
mästarens fötter, den andra åter som Martha hafver
bekymmer om mångahanda. Ju mera den förra lyckats
att med systerlig vänlighet draga den mindre lyckligt
lottade systern till mästarens, till idealets fötter,
desto skönare har i esthetiskt hänseende menskligheten
slagit ut i blom.
Således: konsten skall flytta in i lifvet och
omgestalta dess form; menniskan sjelf och allt det,
som orngifver henne, är det väldiga stoff, som
hon till sist har att omforma, och den esthe-tiska
uppfostran består ej i annat än i denna omdaning
af det yttre till ett sannt uttryck af det, som
den theoretiska och praktiska utvecklingen lyckats
åstadkomma. Såsom ett medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
