Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alboin, Sorgespel af Finn. Af D. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
och dödar den druckne och försvarslöse Chumimund,
ehuru äfven denna handling är ett moment af sjelfva
huvudhandlingen, ett undanrödjande af ett hinder för
dennas förverkligande. Vidare ligger det obestridligen
något stort och hjeltekraftigt i hans svärmeri för
skapandet af ett germaniskt rike i södern, i hans
energi att med afseende derpå genomföra sina planer,
och särskildt synes han oss väcka ett ökadt menskligt
intresse, sedan handlingen kulminerat och det börjar
styra utföre för den djerfve äfventyraren (t. ex. i 4
akt. scenen mellan honom och höfdin-garne och i scenen
med Gambara). Men han är detta oaktadt icke en med sig
sjelf fullt öfverensstämmande och helgjuten karakter,
han är något sväfvande och abstrakt, hvartill kommer,
att läsaren eller åskådaren lär känna hans egendomliga
karakter nästan lika mycket om icke mer, genom hvad
han hör honom säga om sig sjelf än genom hvad han ser
honom handla. Dessutom tränges han om rummet med andra
personer i handlingen, hvilket allt gör, att det est
h etiska intresset för honom icke blir så lefvande
som det bör vara. Den karakter, som nästan tilldrager
sig ett större intresse än Alboin, är Rosamun da. Hon
är visserligen icke den tragiske hufvudpersonen,
emedan sjelfva förvecklingen i handlingen icke
utgår från hennes fria vilja (- hon tages med våld
till Alboins maka, med våld föres hon till södern,
och hon tar icke något steg, hvarigenom hon rubbar
lifvets harmoniska ordning, förrän Alboin redan
börjar höra stormfogiarne skria öfver sitt hufvud);
men hon är dock den personlighet, som representerar
de heliga makter, hvilka Alboin våldfört (nemligen
gästvänskapen, kärleken, familjens och folkets frihet)
och hvilka slutligen draga honom ned i djupet, och
derföre är hon för hela handlingen så nödvändig - ja
äfven en hufvudperson, om man så vill, fastän icke den
första. Teckningen af denna karakter har enligt vårt
förmenande lyckats synnerligen väl. llosamunda står
verkligen framför oss såsom en lefvande personlighet,
alltigenom mensklig och naturlig samt sig sjelf trogen
i det sista. Yi hafva hört någre antaga, att Rosamunda
bort vara hufvudpersonen i tragedien, men detta synes
oss vara alldeles orimligt, ty hon är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
