- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1866 /
74

(1866) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christopher Jacob Boström död. Af C. P. Wikner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

Enkel, harmonisk, ren och gedigen var Boströms
personlighet. Det var omöjligt att nalkas honom
utan att mottaga intrycket af ett helgjutet lif. Man
kunde nästan tro sig stå inför en af antikens lugna,
upphöjda karakterer. Allt var der genomarbetadt
af en inre sig sjelf förklarande princip. Han
måste derföre ovilkorligen blifva föremål för en
uppriktig vördnad. En och annan skulle tilläfventyrs
vid beröringen med denna stränga renhet erfarit en
känsla af kyla: elden i den gamles själ brändes af
inga lidelser, underblåstes af inga stormar. Men
elden fanns der, sorgfälligt vårdad, brände aldrig,
värmde säkert. Af denna värme kunde hvar och en få
sin del, om han ville nalkas filosofen i hans på
slutet nog ensliga lif. Ingenting var så rörande som
den anspråkslösa tacksamhet, med hvilken han mottog
ett sådant närmande. Hans ansigte af-speglade då den
innerligaste hjertlighet, och man såg, att tänkaren
alldeles icke hade låtit sin personlighet uppgå
i abstraktioner, att han jemte ett klart förstånd
också egde ett rikt hjerta. Men, som sagdt, fritt från
alla lidelser var hans hjer-tas verld, och den bild,
han i detta afseende erbjöd, vårbilden af ett barn,
som aldrig anat, huru det kan falla en menniska in att
upplåta sitt bröst för känslostormarncs raseri. Och
för att i ett enda drag återgifva det intryck,
Boströms personlighet nödvändigt måste g*öra på
hvar och en, som hade den lyckan att stå honom nära:
man måste i honom vörda en man, älska ett barn.

Han är nu borta, och öfver hvad han gjorde och lärde,
skall efterverlden sitta till doms. Olika skall väl
domen utfalla från olika läger; ett skall dock aldrig
kunna jäfvas: att han uppriktigt älskade sanningen;
att hvad han trodde, det trodde han med hela sin
själ; att hvad han trodde, det lärde han oförskräckt;
och att han handlade såsom han trodde.

C. P. WIKNER.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid66/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free