Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet. II. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
stiska samhällen, i hvilka man insatt sin förmögenhet
och associerat sig till gemensamt arbete och
gemensamma njutningar af lifvets goda. Sådana äro
"New-American-Phalaiixtery" i när heten af New-Jersey
samt Shäker-samfundet på New-Libanon, ej långt från
Hudson-flodens stränder. Det senare är en mystiskt
religiös sekt, utmärkt för fromhet och rerilefnad
(äktenskap äro ej tillåtna), i hvars kult danseri
spelar en betydande roll. I "Lifvet i gamla verlden"
finner förf. en viss likhet mellan Shäkerna och den
gamla ebreiska läkaresekten Essenerna.
Den största fläcken på den amerikanska statskroppen,
som tillika utgör en motsägelse mot allt hvad frihet
och mennisko-rätt heter, är - eller rättare var -
negerslafveriet, hvilket vid tiden för Fredrika
Bremers besök delade ej blott senaten utan
hela folket i två stora partier: pro-slavery och
anti-slavery. Till det senare hörde naturligtvis de
norra, Nya Englands, stater, och förf. bevistade
der meetings, der man talade mot Slafveriet och
framförde förrymde negerslafvar att berätta om sina
lidanden. Men der vågade hon ännu icke bilda sig ett
afgjordt omdöme i frågan, utan följande den stora och
goda regeln: au di a t ur et altera pars, besökte
hon slafsta terna sjelfva, for att höra deras skäl
och för att se negrernas ställning och lif. Och det
var här slafveriets inflytande på de hvita, hvilkas
mensklighet och rättsbegrepp det förvred; det var
här ädle och kloke slafegares åsigter om det såsom en
förbannelse; samt .- ehuru mera sällan - de gräsliga
misshandlingar, hvilka slaf-varne understundom
underkastades, bestämde hennes åsigter. Här lärde
hon känna negrerna såsom barnsliga, godmodiga
och tillgifna menniskor, utrustade med ganska stor
intelligens - något som hon deremot alldeles frånkände
de dumma, högmodiga och smutsiga indianerna - och
deras lifliga omfattande af kristendomen, deras ofta
oerhörda sträfvande att nå friheten öfvertyga cl e
henne, att de skulle taga sin bestämda del i verldens
civilisationsarbete. Hon trodde på deras befrielse
såsom en snar och oafvislig nödvändighet, och i
detta afseende stod hennes vissa hopp till den ädlare
södern, att den måtte taga slaf-einancipationsfrågan
om hand. "Den senare-säger hon-icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
