Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet. II. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
England, icke Amerikas norra stater, kan inse
hela frågan. Södern allena känner bördan, faran,
ansvaret, alla de stora svårigheterna; den allena
har arbetet och mödorna." Det blef i stället den o
adlar e södern, som på sitt sätt upptog frågan, det
blef norden, som löste henne, om till Amerikas tycka,
må ännu anses oafgjordt, men den handlade på grund
af omständigheternas kraf och kunde ej vänta längre
på en sakernas naturliga utveckling.
Det var icke blott en trakt af Amerika eller en sida i
dess utveckling, som Fredrika Bremer sökte att lära
känna. Hon njöt i lika mått af Nya Englands mera
europeiska klimat, af vesterns prairier, som af den
tropiska temperatur, hvilken bringar bomullsträdet
och sockerröret till mognad. Hon befor de stora
insjÖarne, stannade några dagar vid Niagara och följde
Missi-sippi nästan ända från dess källor i vestern
och till Mexikanska viken. Den nya veiiden upprullade
för henne alla de mång-artade taflor, som dess stora
natur har att erbjuda, men af ännu större intresse
äro de inblickar i det menskliga lifvet, soin förf:s
nära beröring med Amerikas bästa män och qvinnor
tillät henne. Till det utmärktaste i hennes arbete
räkna vi de karakteristiker öfver Amerikas utmärkte
personligheter, som der förekomma, och om äfven förf:s
kärleksfulla hjerta har kommit henne att mera aktgifva
på det sanna och ädla, än på det falska och dåliga
hos dem, är ett sådant fel en skönhetsfläck, som vi
knappt kunna anse misspryda menniskokännaren. Ty
all kunskap utgår på att känna det väsendtliga,
och det väsendtliga hos menniskan är det goda. Det
onda är alltid tillfälligt. Och för öfrigt: första
vilkoret att lära känna menniskan blifver väl alltid
att hafva hjerta för henne. Detta vilkor fyllde
Fredrika Bremer såsom få: hennes intresse, som var
så stort på hvarje område for menskligt vetande och
mensklig verksamhet, var outtömligt, då det rörde
menniskan sjelf. Naturligt - och möjligen också i
dylika reseanteckningar oundvikligt- är det, att
der hafva blifvit införda menniskor af alla slag:
från den, som inskrifvit sitt namn i sitt lands,
och dermed äfven i verldens, historia, till dem,
hvilkas enda ryktbarhet torde vara den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
