Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet. II. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
"innehåller några stora tankar och många dito orimlig
heter och tokigheter. Ack! "Onr little life is
rounded with a sleep", och i denna sömn äro många
drömmar, som ej kunna tagas såsom uppenbarelser
af verkligheten." Detta är hennes sätt att
kriti-cera. Kärlek äfven der hon måste ogilla!
l det enskilda umgänget var Fredrika Bremer
intressant, älskvärd och glad, glad både till följd
af lynne och såsom den der kommit till klarhet
med sig sjelf om lifvet. Hon hade många vänner,
hvilkas kärlek hon varmt besvarade, och bristen
på närmare personliga ömhetsband ersatte hon genom
att göra gamla och faderlösa till "sina barn." För
henne påstod hon, att aldrig hemmet och den bäste
makes kärlek kunnat vara nog, om de stängt henne
från en verksamhet vida utöfver hemmets gränser,
och hon tackade Gud för att en aning derom af-hållit
henne från att göra en god man - olycklig genom att
blifva hans hustru. I hennes ungdom var det hennes
glädje att arrangera lekar och sällskapsnöjen. På
sina äldre dagar undvek hon sällskap, men dessa
uppsökte i stället henne och i sitt hem i Stockholm
hade hon små soiréer några gånger i veckan. Slutligen
drog hon sig tillbaka äfven från dessa och fann en
tillflygt på det gamla Arsta, hennes barndomshem. Här
hade hon lefvat sina lyckligaste dagar i en älskad
familjekrets, här hade hennes kärlek för naturen
och dess studium, i synnerhet i blommorna, vaknat,
och inånga gånger sände hon sina tankar från Amerika
till det gamla hemmet och naturens utveckling der. Här
sökte hon också sina sista dagars lycka och fann den,
ty från Arsta skrifver hon i Oktober förlidet år:
"Ack, hvad jag känner det godt att vara gammal, att
hafva barndomens, ungdomens och medelålderns oroliga
tider bakom mig, att ha en slags pligt och rättighet
att lefva stilla, samla mina tankar, "ställa om mitt
hus" och sedan sitta vid elden och - spinna ! Och
att jag får detta här, i mitt barndomshem, med de
omgifningar, minnen och utsigter, den frid och frihet,
som här äro mina, det gör mig ofta så barnsligt glad
och lätt till sinnes, att jag förvånas deröfver. Det
stämmer mig till en daglig lof-sång." Det var vid en
sådan sinnesstämning döden träffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
