Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norsk Literatur: Schulze, H.: Fra Lofoten og Solör. Af L. Dietrichson. Janson, C.: Fraa Bygdom. Björnson, B.: De Nygifte. Keyser, R.: Norges Historie. Keyser, R.: Efterladte Skrifter 1. 2.. Jensen, P. A.: Læsebog for Folkeskolen og Folkehjemmet. Lieblein, J.: Norden (Et Maanedsskrift). Lyng, G. V.: Hedenskabets Levnetslöb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Norsk Literatur 1865.
SCHULZE, H. Fra Lofoten og Solör. – JANSON, C. Fraa
"Bygel o m. - BJÖRNSON, B". De Nygifte. - KEYSER,
Ii. Norges Historie. - KEYSEH, U. Efterladte Skrifter
1. 2. - JfcN-SEN, P. A. Lresebog for Folkeskolen
og Folkelljemmet. - LIEBLEIN, J. Norden (et
Maancdskrift). - LYXG G. V. Hedeuskabets Levnetslöb.
Vi hafva redan förut i förra årgången af denna
tidskrift behandlat några af de under 1865 i Norge
utkomna arbeten (Björnsons Maria Stuart, Asbjörnsens
nya upplaga af "Folke-eventyrene"), och vi önska nu
att få gifva en revy öfver de öfriga betydligare
alstren inom nämnda literatur för det förflutna
året. Såsom naturligt är i en ung nationallitteratur
intager skildringen af nationens egendomliga lynne
och af landets natur en framstående plats; och liksom
Norge med förkärlek har upptagit sådana arbeten som
de Björnsonska novellerna ur folklif-vet, Ostgaards
"En Fjeldbygd" och Asbjörnsens skildringar i hans
"Huldreeventyr og Folkesagn", är det också i sin
ordning, att de norske författarne i synnerhet känna
sig dragna åt skildringen af landets och folkets
egen poesie och ersätta den brist på kontinuitet,
som råder i Norges historiska lif genom en desto
innerligare anslutning till det nule(Vande folkets
friska och sunda lif, och man förstår väl, hvarför
en af deras framstående skalder (A. Munch) redan år
1836 måste utbrista:
"Og jeg elsker vel höjt vore Fred res Bedrift,
Og hvert Sägn driver Blod til min Kind, Men jeg
ser kun dens Kraft end i Sten og i Skrift, Den
er stor; men den er ikke min. Nej, men Folket,
som lever ined mig paa een Dag, Det er min, er
mit Fredrelancls Lyst, Og Naturen er skjön kun ved
Hjerternes Slag-Söm en Blomst paa den Elskedes
Bryst."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
