Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norsk Literatur: Schulze, H.: Fra Lofoten og Solör. Af L. Dietrichson. Janson, C.: Fraa Bygdom. Björnson, B.: De Nygifte. Keyser, R.: Norges Historie. Keyser, R.: Efterladte Skrifter 1. 2.. Jensen, P. A.: Læsebog for Folkeskolen og Folkehjemmet. Lieblein, J.: Norden (Et Maanedsskrift). Lyng, G. V.: Hedenskabets Levnetslöb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Norskan och Danskan till Svenskan och vice versa. Men
det lär väl icke gagna något att upprepa de anathemer,
hvilka ined full rätt uttalats emot denna trafik,
sålänge icke lagstiftningen vill lägga sin mäktiga
hand med i spelet.
Yar nu Schulzes "Era Lofoten og Solör" mera
fotografiska blad, så har deremot Chr. Janson försökt
att framställa Norges folklif i ett konstverk, som
underkastar sig konstens lagar och gör anspråk på att
af kritiken behandlas som ett konstverk. Vi leda också
med nöje den svenska publikens uppmärksamhet på "Fraa
Bygdom" såsom ett arbete, hvilket af flera grunder
fordrar vårt intresse. "Fraa Bygdom" innehåller två
berättelser "Han Per og ho Bergit" samt "Liv". Den
förra synes oss vara ett temligen medelmåttigt arbete
af det vanliga slaget, der den engelske touristens
pengar uppträda som deus ex ma-china alldeles som i
mångfaldiga andra folklifsbilder af danskt eller tyskt
ursprung, och vi lägga sålunda "Per och Bergit" lugnt
å si do för att med desto större glädje öfverleinna
oss åt det verkligen angenäma intryck, som berättelsen
"Liv" utöfvar. Styckets hufvudpersoner den gamle
"Gunnar Haugen", hans dotter "Liv" och zigenaren
"Aslak" äro alla interessant och djerft tecknade,
och isynnerhet den förste af dem anlagd med en
psykologisk klarhet, som nästan förvånar hos en
nybörjare. Hvad vi anse vara minst lyckligt gripet,
är det sjelfmedvetande om ett lif fullt af frihet och
poesie, hvilket förf. tillägger Norges kringvandrande
tattare (Fanterne), för hvilka friheten visserligen
är en nödvändig lifsluft, men utan att de hafva
förmått att sjelf beskåda den så klart, att den kan
blifva föremål fölen sådan poesie, som tillfället
är påg. 81. Sjelfva styckets handling är bestämd
och dugtigt tecknad och förråder en författare,
af hvilken man har rätt att i en framtid hoppas rätt
mycket. Men innan vi lemna denne författare, är det en
allvarsam fråga, som vi skulle önska förelägga honom
till eftertanke: Ar den kultursståndpunkt, hvilken
förf. visar sig stå på, en sådan, som nödvändigt och
naturligt fordrar folkspråket till vehikel? Fordrar
ståndpunkten icke detta språk nödvändigt, då inse vi
icke, med hvilken rätt han bryter med den litera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
