Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar i Religiösa Ämnen, af L. v. K. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
evig och oföränderlig harmoni bestämde är Gud. Detta
är förf:s tanke. - Hvad de, "som värna om det
bestående", säga om en sådan uppfattning, lemna
vi derhän (jf. Theol. Tidskr. 1865. 4 h. p. 202:
f.). Por vår del gifva vi den till sin allmänna grund
vårt bifall, emedan vi gjort oss förtrogna med den
tanken, att det guddomliga i sin sanning är evigt och
oföränderligt förnuft, då deremot det förvirrade,
dunkla, fantastiska och underbara är en produkt af
menniskan och hennes än dl ig h e t. Här är icke
stället att utveckla allt, hvad detta innehåller,
att framhålla de konseqvenser, hvartill det leder
o. s. v. Så mycket är säkert, att det står i en god
öfverensstämmelse med den erfarenhet, som hvarje
folk-"en mensklig personlighet i stort" - och hvarje
individ har af sin egen barndomstid och af det sätt,
hvarpå lifvets och verldens företeelser gestalta sig
for den unga fantasiens, öga. Oomtvisteligt synes det
oss äfven vara, att den kristna religionen - eller om
man hellre vill: den kristna "uppenbarelsen" - icke på
något sätt härigenom går miste om sin ’’guddomliga"
karakter, emedan denna icke grundar sig på undret
i den gamla bibliska meningen. Allt förnuftigt
och guddomligt är visserligen af annan art än det
sinnliga - hvarföre det äfven heter, att den naturliga
menniskan förstår intet, af hvad till Guds rike hörer
- men dess verklighet i menniskans lif grundar sig
dock icke på en negation af de i menniskans verld
nödvändiga (natur-)lagarne, utan på det personliga
förhållandet emellan den, som är af evighet (Gud),
och den som i tiden söker sitt sanna vara (menniskan).
Vi dela vidare med förf. den tanken, att med
borttagandet af en gammal föreställning icke allt är
förloradt, fältet upp-gifvet och religionen bannlyst
ur verlden. Om vi skulle antaga, att det ebreiska
folkets historia handlar utan undantag om naturliga
förhållanden och tilldragelser, så nedsättes densamma
icke i våra ögon, och dess djupa verldshistoriska
betydelse förringas icke. "Skulle det komma oss att
försmå den källa till andligt lif der sorlar?" På
denna och dylika frågor svara vi äfven med förf. ett
förtröstansfullt nej.
Utrymmet tillåter oss icke att dröja vid förf:s
något egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
