Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar i Religiösa Ämnen, af L. v. K. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
bestämning af den "religiösa principens" begrepp; och
endast i förbigående kunna vi uttala vårt tvifvel om
riktigheten af den satsen, att kristendomens "kärna,
sedan den kristna traditionen ined sitt system
af dogmer, såsom ett vissnadt, ej mer behöfligt
skal faller bort", skulle vara – intet nytt, "jag
säger Eder intet nytt." Hvarifrån förf. fått denna
föreställning, kunna vi icke afgöra. Den ringaste
eftertanke bör kunna säga förf., att hvarje rnensklig
individ redan är ett nytt element i verldshisto-rien,
och ett ytligt aktgifvande på erfarenheten eller
historiens vittnesbörd torde vara nog att öfvertyga
förf., att Kristus för menskligheten uppenbarade
något nytt, som icke före honom var mensklighetens
medvetna egendom. Att kristendomen icke skapade ett
nytt af intet, har väl icke fallit någon in.
Eörf. berör slutligen i förbigående frågan om de
yttersta tingen, om möjligheten af allas upprättelse
och fulländning,, samt tillägger några ord om Kristi
försoningsdöd. Det är klart, att vi här endast kunna
göra ett kors och gå vidare denna gång. Dessa frågor
få icke ytligt behandlas och affärdas.
Den senare uppsatsen om Tro och Vetande hos Q v innan
går ut på att visa, huruledes äfven qvinnan både har
behof af och förmåga att vinna klarhet öfver lifvets
vigtigaste frågor, och att således filosofien icke
för henne får vara en sluten bok, i hvilken det icke
tillätes henne att se. Såsom menniska kan qvinnan icke
förnekas en sådan rätt. Det gäller blott att se till,
att hon för abstraktionernas verld icke glömmer den
verld, hon är satt att med sin qvinlighet lyckliggöra.
Yi måste sluta; och vi beklaga, att förf. med skäl
kan göra samma anmärkning mot vår anmälan, som vi
gjort mot hennes skrift, nemligen att den är ett
mosaikstycke utan klart fattad enhet. Men så är det -
man tar alltid i någon mön intryck af den, med hvilken
man umgås.
D. KLOCKHOFF.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
