Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aiimärkuingsvärdt är, att de skandinaviska folkens
äldsta kultur i fråga om straffbestämmelser för
svårare brott icke visar den råhet och det barbari,
som sedan under senare hälften af medeltiden och äfven
långt efter denna synes hafva frodats oantastad. Såsom
ledande normer i vår svenska kriminallagstiftning’
under medeltiden, eller till och med till 1734,
återfinner inan de nyss nämnda allmänna principerna
om försoning med blod, vedergällning eller talion
(enl. den mosaiska lagen: »öga för öga, tand för
tand») samt afskräckning, hvilka principer i de
öfriga europeiska länderna voro gällande under
samma tid. Vi hafva således i theorien ingenting
att berömma oss utaf inför fransmän och engelsmän
och icke stort i sjelfva tillämpningen heller. Våra
gamla lagar omtala flera olika arter af dödsstraff,
såsom halshuggning med svärd, stegling och stening
samt hängning och brännande å bål. Äfven att lefvande
begrafvas omnämnes. Att man med dessa och dylika
åtgärder hvarken afvände Guds vrede från land och
rike eller gaf lika för lika (full vedergällning)
eller verkligen afskräckte från grofva brott,
var icke underligt. Man kunde med ett ord aldrig
fylla principernas fordringar, emedan dessa voro
i sig orimliga och motsägande, och derföre blefvo
resultaterna icke bättre än de blefvo.
Efter 1734 kunna vi räkna ett nytt skede i vår
laghistoria; - men beträffande (lödsstraffet, så
qvarstå ännu väsendtligen samma principer som under
den föregående tiden. Icke mindre än omkring 70
olika brott beläggas i 1734 års lag med dödsstraff
af olika qvalifikationer, och hufvud syftemålet
synes fortfarande vara att afskräcka illasinnade
menniskor från missgerningar. Först med den i så
många hänseenden märkvärdige Gustav III börjar en
reaktion mot den gamla ordningen, och i synnerhet
mot afskräckningssystemet. Man vågade dock icke fullt
frångå sjelfva principen, ehuru man sökte inskränka
tillämpningen af densamma. Föröfrigt föreslog
konungen Upphäfvandet af dödsstraffsbestämmelserna för
trolldom, hvaremot dock deputerade af prästeståndet
skarpt opponerade sig, samt för barnamord, såvidt
icke uppsåtet att döda var fullt bevisad t. Man hade
nemligen förut på vissa juridiska prresmn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
