Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. D. R. K. Olivecrona: Om Dödsstraffet; A. Nyblæus: Om Statens Straffrätt. Af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Men dessa små anmärkningar må vi emellertid lemna i
sitt värde, ty förf. har tydligen icke gjort anspråk
på att "theoretiskt" vederlägga strafftheorierna, utan
förf. har i stället velat praktiskt behandla dem, h
vårföre äfven förf. i den följande § åter upptager dem
till en mera vidlyftig och omfattande skärskådning. -
Här åter stannar förf., efter att med några ord hafva
vidrört den s. k. moraliska förbättringstheorien
samt M i t ter m fi i ers åsigt, vid den tanken,
"att staten, såsom en förnuftig personlighet af högre
ordning än individen, måste ega rätt att använda alla
medel, som stå honom till buds till rättsordningens
uppehållande, följaktligen äfven att uppoffra
lifvet på en samhällsmedlem , om nemligen detta är
absolut nödvändigt för statsändamålet", hvarföre ock
dödsstraffets rättmätighet, hvarom denna § handlar,
helt och hållet måste bero på dess nödvändighet för
statsändamålets uppnående (p. 44 f.).
Cap. III. § 2. Dödsstraffets föregifna
nödvändighet.
Om dödsstraffet kan vara nödvändigt för
statsändamålet, så måste denna nödvändighet, enligt
förf:s tanke, bero af endera af följande trenne
orsaker, nemligen:
a) att dödsstraffet kraftigare än något
annat straffmedel anses afskräcka alla brottsligt
sinnade personer från begåendet af brott;
b) att dödsstraffet befriar samhället från faran
af nya brott från den lifdömdes sida, samt
c) att åt Staten, likasom åt individen, måste
tillerkännas nödvärnsrätt.
Den ärade förf. fäster sig nu vid hvar och en af
dessa nödvändighetsorsaker särskildt, och får härvid
anledning att framställa de i kulturhistoriskt och
statistiskt hänseende så intressanta tabeller,
hvilka upptaga nära -en tredjedel af hela boken
(p. 51 -101). Att afskräckningsprincipen icke
kan vara dödsstraffets rättsgrund är redan i det
föregående antydt och behöfver här icke ytterligare
påpekas. Svårare är att på ett fullt bindande sätt
vederlägga det andra motivet för dödsstraffet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
