Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ridderskapet och Adelns den 5, 6, 7, 8 Dec. 1865 hållna öfverläggning om representationsförslaget. Af D. K-ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Adel, som den vi ega,, om den icke erkände den kärlek
till folkets väl, till folkets sunda och harmoniska
utveckling och utbildning äfven till politisk
sjelfständighet och mandom, som lifvat så månge af de
ädlingar, som räknats till det konservativa partiet,
och som med sina roster icke ansett sig kunna medverka
till representationsförslagets genomgång.
Det är vår bestämda förhoppning, att ingen, som
läser dessa protokoller, skall kunna undgå att äfven
af motståndarne till det kungi. förslaget känna sig
lifvad, stärkt och hänförd, som icke af deras kärlek
till en gemensam fosterjord skall finna en sund
och kraftig näring för sin egen. Nationen kan med
ett ord icke gerna undgå att äfven i motståndarne
mot förslaget lära känna och älska många af sina
mest dugande söner, och denna kunskap och denna
kärlek är icke ovigtig, när en ny bana skall
beträdas. Misstroende och partihat äro frihetens
farligaste fiender, och vi måste förnämligast mot
dem vara på vår vakt.
Detta har äfven en af förslagets ifrigaste och
snillrikaste motståndare insett, den i bästa
bemärkelse ädle man, som i sin mot beslutet inlemnade
reservation bland annat yttrar: "För första gången
helsar jag i dag den unga Svea. Jag gör det med vemod,
ty jag älskade hennes moder, som i går jor-dades,
och under hvars medeltidsdrägt ett Svenskt, ett
ungdoms-friskt hjerta klappade. Jag gör det med oro,
kanhända derföre att jag icke känner henne såväl som
jag käride den gamla. I alla händelser är hon ung;
kanske skola hennes första steg blifva stapplande;
det är då vår pligt att stödja henne, och vi skola
göra det kärleksfullt; kanske behöfver hon ännu en
uppfostran; det är då vår pligt att gifva henne den,
och vi skola göra det ömt men allvarligt, så att
hon en gång för våra efterkommande må blifva hvad
den hädangångna varit för oss, att hon må blifva,
icke blott älskad som den gamla, utan äfven såsom
hon lycklig, stark och fri." - Den som så tänker och
talar, och som äfven har karakter att handla derefter,
eger han icke en inre sjelfskrifvenhet att vara ett
folks representant äfven om han nedlagt den yttre,
och är han icke för folkets sanna väl mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
