Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Expeditionen till Spetsbergen 1861. Under ledning af Otto Thorell. Af -e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad nu de Svenska expeditionerna angår, torde våra
läsare säkerligen påminna sig, att den första företogs
1858 af O. Torell och A. E. Nordenskiöld, hvilka under
2 1/2 månad för förnämligast geologiska, mineralogiska,
zoologiska och botaniska undersökningar vistades
på Spetsbergens vestkust. Med understöd af Rikets
Ständer, H. K. H. Prins Oscar samt enskilda derför
intresserade personer utrustades derefter 1861 en
större expedition, i hvilken 11 vetenskapligt bildade
personer, Svenskar och Finnar, deltogo, hvilka på
tvenne fartyg längs Spetsbergens vestkust nådde dess
nordligaste delar och der, ständigt af is hindrade
från ett längre framträngande mot norden, tillbragte
sommaren under trägna forskningar inom olika grenar af
naturvetenskaperna. Åtskilliga frågor, som till följe
af bristande tid och ogynnsamma naturförhållanden då
ej kunde lösas, föranledde slutligen (1864) en ny,
mindre expedition (3 deltagare), hvilken företrädesvis
undersökte de sydliga kusterna. De östra, till följe
af ismassor vanligen mera svår-tillgängliga stränderna
hafva deremot ej härunder besökts, och om dessa råder
derföre ännu stor osäkerhet.
Det är en populär framställning af 1861 års
expedition, som, författad af den alltför tidigt
bortryckte Finnen K. Chydenius, vi här hafva att
anmäla. Den låter oss följa våra landsmän under
deras ofta mödosamma och tålamodspröfvande färd, den
skildrar i enkla och flärdfria, men just derigenom
förtroendeväckande, ord lifvet och naturen i dessa
nejder, den gör oss bekanta med naturföreteelserna
inom hela den arktiska zonen och sofrar det sanna
från det falska i föregående resandes berättel-
han dock sedan modifierat), påstå våra svenska
polar-resande, att, ehuruväl under höstmånaderna
större öppningar stundom kunna bilda sig i
isen, tillvaron af ett öppet polarhaf saknar all
sannolikhet, och att utsigten att från Spetsbergen
kunna med skepp upptränga till polen är ytterst
ringa. Härmed förnekas ingalunda möjligheten af ett
norr om Spetsbergen liggande land eller ö; snarare
tyckes detta erhålla bekräftelse af den under 1861
års färd gjorda iakttagelsen, att tidigt på våren
stora skaror af flytt-fogel vid norra Spetsbergens
kuster sågos sträcka mot norr. Qui vivra, verra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
